Hur det kan va när man inte är som man ska
Ja jag skrev ju nyligen om hur det kan vara när man har autismliknande tillstånd så som jag har. En sak som är jäkligt påfrestande när man har en sådan diagnos är att ha främmande människor som gräver i ens trädgård.
Idag är alltså grävmaskinen med tillhörande män här för att gräva upp där vi skall ha grunden på utbyggnaden av huset. Detta har gett mig huvudvärk och ångest av flera olika anledningar som jag skall förklara nedan:
1. Jag har ingen kontroll alls. Det vill säga jag kan ingenting om hur man gräver grund och kan därför varken tala om för dem hur de skall göra eller avgöra om de gör rätt eller fel. Jag måste helt enkelt lite på att dessa främmande män vet vad de håller på med. Eftersom de jobbar med detta så vet de ju antagligen det, det inser jag ju, men är likväl påfrestande för mitt psyke.
2. Jag vet inte vad för social interaktion som förväntas av mig. Om jag har svårt för oskrivna regler vad gäller socialt samspel i vanliga fall så kan jag ju meddela att jag inte alls vet vad som förväntas av en vad gäller människor som gräver i ens trädgård. Bör jag vara där ute och prata med dem eller stör jag då? Bör jag hålla mig helt undan eller verkar jag skum då? Vad pratar man med grävmaskinister om? Vill de låna min toalett? Vill de ha mat? Framför allt så känner jag ju dem inte vilket i sig gör mig nervös. Nu gömmer jag mig i huset och vågar typ inte gå ut fast jag har saker jag vill fråga.
3. Detta hör ihop med tvåan och det har med det där att bjuda på fika att göra. Det hör till hade jag förstått. Så vi köpte hem bullar och Hampus frågade när de ville fika. Klockan 11 sa de och då sa Hampus till dem att de kunde komma in på kaffe då. Bara det att Hampus skulle till jobbet innan dess. Tanken på att fika ensam med dem gav mig ångest och jag ringde mamma som kom upp som socialt stöd. Bara det att när kaffet var klart och bullarna framme så kom de inte. Jag gick ut och sa att kaffet var klart, de stirrade på mig och sa ja, men kom aldrig in i alla fall. Vad betyder detta? De vill bara fika med Hampus men inte med mig? De fick annat för sig? De kan komma in vid annan obestämd tidpunkt så jag måste sitta beredd på social interaktion hela dagen?
Hela den här ovissheten och att inte veta vad som förväntas av mig gör att jag verkligen inte kan slappna av. Har spänningshuvudvärk och ångest som fan. Kommer jag vara så här hela sommaren när hantverkarna är här också? Kan man insistera på att man måste ha en slags formell prestentation och genomgång av rutiner med dem eftersom jag är skum och kommer må dåligt annars?
Så, nu har ni fått ett aktuellt exempel på hur det är att inte riktigt vara som alla andra.
