Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Dolda funktionshinder

Publicerad 2013-05-11 17:12:47 i Allmänt,

Schmenus skrev ett intressant inlägg om att leva med dolda funktionshinder, och hur svårt det kan vara när omvärlden visar brist på förståelse.
Kan själv känna igen mig i det hon skriver fast min problematik är av ett annat slag. Och då jag tyckte det var starkt av henne att skriva om sina svårigheter och då jag anser att det är viktigt att man i samhället börjar tala mer öppet om olika funktionsnedsättningar och diagnoser så tänkte jag dela med mig jag med.
 
Jag har det man kallar autismliknande tillstånd. Det innebär att jag inte uppfyller kriterierna för det som är autism men att vissa av diagnoskriterierna stämmer in på mig.
För mig innebär det att jag kan ha problem socialt i vissa sammanhang. Jag kan nog ibland uppfattas som blyg eller som att jag inte vill prata med människor men så är det inte. Jag tycker om att prata, och om man känner mig vet man att jag kan prata nästan oavbrutet hur länge som helst om ingen stoppar mig. Dock kan jag bli osäker i sociala situationer då jag har svårt för de oskrivna sociala regler som finns. Jag kan ha svårt att förstå hur man kommer in i ett samtal utan att avbryta eller verka påflugen, jag kan ha svårt att begränsa mig och ta "lagom med plats", jag kan ha svårt att veta vad man kan och inte kan prata om och vad som är intressant för andra att höra om eller ej. Det kan vara svårt att förklara för alla de där sociala reglerna är så självklara för andra att man inte ens tänker på att de finns. Kortfattat kan man säga att jag har svårt för att veta vad som förväntas och krävs av mig i sociala sammanhang vilket gör mig osäker, och att koda av situationerna tar mycket energi av mig och jag kan bli trött av långvarig interaktion med människor som inte känner mig.
 
I vissa sammanhang, som på jobbet eller när jag är på kurs,är det inga problem alls för då känner jag att jag har en ram (ett tema, kanske man kan kalla det) och då känner jag mig trygg.
Vissa tänker kanske att om man är autistisk så kan man inte förstå andra människors känslor, men så är det inte för mig i alla fall. Jag förstår känslor, känner känslor och känner empati. Däremot känner jag inte sympati i någon större utsträckning. Det vill säga jag förstår hur folk mår, jag bryr mig om hur de mår och jag vill att de skall må bra men jag blir inte ledsen för att någon annan är ledsen (fast ibland blir jag ju det också såklart).
 
Jag har också svårt när saker förändras eller inte är planerade. Snabba ändringar i schemat ger mig ångest och att inte ha en tydlig plan får mig att känna oro och stress. Jag har också svårt för struktur av visst slag. Jag är väldigt ordningssam i vissa avseenden men kan förefalla stökig på andra sätt. Jag har t.ex mycket svårt för städning och det är inte för att jag är lat utan för att det tömmer mig på energi att försöka finna bästa systemet, bästa ordningen, att städa i och känner jag inte att jag vet vad det är så låser jag mig och kan inte städa alls. Jag har också mycket svårt för att städa om det finns föremål som skall städas undan men som jag inte vet vart jag skall lägga dem. Också svårt att förklara men blir som en slags loop i hjärnan som gör mig helt handlingsförlamad.
 
Många har svårt att förstå min problematik, och vissa har nog svårt att tro på den eftersom jag oftast verkar vara som vem som helst. Istället kanske jag förefaller lite konstig, otrevlig, osocial eller något annat. Man kan få höra saker som att "men gör det bara" när man själv känner att man bara inte kan och inte själv kan förklara varför. Nu för tiden känner jag dock att det inte påverkar mig lika negativt som när jag var ung. Då tyckte jag att det var påfrestande att känna sig annorlunda, att känna att det var något fel på en. Idag bryr jag mig inte så mycket, jag har det rätt bra ändå. Och de som känner mig tycker väl förhoppningsvis om mig och det räcker :)

Kommentarer

Postat av: schmenus

Publicerad 2013-05-11 17:18:14

Så intressant att höra din version av hur du har det. Jag kan förstå viss del, jag har jättesvårt för spontana saker, då känner jag mig jätteblottad och får extrem ångest osv.

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-05-11 18:30:42

Älskar dig precis som du är, för om du inte vore som du är så är det inte du:)/Mamma

Postat av: Emma

Publicerad 2013-05-11 23:07:54

Oj vad jag känner igen mig själv i mycket av din beskrivning! 😳 Intressant!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela