Vad får man skämta om
Satt och läste på Hanapees blogg och hon hade lite ångest efter att hon haft ett inlägg med en "gästbloggare" som då var hon själv som spelade en karaktär, och efteråt fick kritik för att hon drivit med någon ur en "lägre klass". Hanna bemötte kritiken väl, och detta inlägg handlar egentligen inte om just den händelsen alls utan jag bara började fundera kring det där med humor och vad man får och inte får skämta om.
Personligen tycker jag inte att det egentligen finns en klar gräns om vad man får och inte får skämta om/driva med. Jag tycker ofta om sådant som är lite över gränsen och inte helt pk. Dock handlar det ofta, enligt mig, om vem som skämtar och hur det görs.
En del säger t.ex. att bara muslimer får skämta om muslimer och bara homosexuella och homosexuella osv (och då även att man bara kan driva med den av samma eller högre klass pga maktperspektivet)... men det tycker jag egentligen inte. Det som det handlar om är väl egentligen att man vill veta personens bakomliggande motiv och åsikter. Om någon jag känner och som jag vet absolut inte har fördomar mot bögar driver med någon bögstereotyp så tycker jag t.ex. inte att det känns fel för jag vet att personen skämtar med värme och inte menar illa. Om en bloggare jag inte känner eller random person på gatan gör det känns det dock inte bra för då vet jag ju inte om de egentligen menar lite allvar. Att skämta om den grupp man själv tillhör ger en ju ett självklart alibi vilket gör att man har lättare att acceptera det.
Publiken är också en faktor. Om en vän till mig drar ovan nämnda bögskämt inför mig och mina icke-homofobiska vänner känns det ju ok, men gör samma vän det inför ett gäng konservativa homohatare så är det ju en annan sak. Man måste kanske därför även ta in tänkbara konsekvenser av skämtet, dvs kommer det uppfattas som ett skämt eller finns en risk att det kommer tas som allvar och stärka redan existerande fördomar.
Slutligen anser jag ju då också att motivet avgör. Skämtar man med värme om något eller gör man det enbart för att håna. Är ibland en hårfin gräns. Vissa skämt där man driver med stereotypa fördomar kring muslimer kan jag tycka är riktigt roliga och skratta åt, medan andra enbart känns som onödigt hånfulla och enbart menade att provocera eller göra illa. Samma sak gäller ju skämt om homosexuella, kvinnor eller whatever.
Ibland kan jag tycka att en skillnad ligger i det klassiska om man märker att personer verkligen skämtar eller om det är smutskastning/hat/verkliga åsikter förklädda med "men jag skämtar ju bara".
