Knyttet - kort men tjock

Usch jag kan verkligen ha dåligt samvete i evigheter när jag tappat humöret mot Nico. Som idag då jag blev sur och snäsig då han hade sitt hysteriska utbrott på vår promenad. Var ju så frustrerad för vi var ju tvugna att ta oss tillbaka till bilen och jag kunde verkligen inte bära honom hela vägen, och jag kunde inte göra något åt att han frös just den sekunden. Men var ju såklart inte hans fel att han var trött och frös om fingrar, tår och näsa (han vägrade dock ta på sig mina vantar) och nu i efterhand mår jag dåligt över att jag lät min frustration bli till hårda ord mot honom :( Han är ju världens goaste och jag vet ju att han inte beter sig sådär om det inte är något.

Inte lätt att vara liten och frusen.

Tror nog han förlät mig dock så som vi gosat och busat efteråt.