Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Man lär sig med tiden

Publicerad 2013-03-25 12:05:00 i Allmänt, Barn,

Att ha barn är en sådan ständig läroprocess. Ibland känns det som jag lär mer av honom än han av mig. Framför allt lär man känna sitt barn och inser vad som fungerar i kommunikationen med just den individen.
 
Idag gick lämningen på dagis mycket bättre, kanske just för att jag lärt mig något. Jag insåg nämligen härom dagen att jag ofta svarar Nico utifrån vad jag gissar vad han vill, men att jag kanske ofta gissar fel.
Ofta när vi kör förbi infarten till mina föräldrars hur så säger Nico: Titta mommo moffa
Innan har jag alltid svarat att: Nej, vi skall inte till dem nu.
Och så har han blivit väldigt upprörd och det blir massa tjafs. Men så bestämde jag mig för att bara kommentera på det han faktiskt säger och inte tolka in mer. Så sist han sa så, så sa jag bara: Ja titta där är mormor och morfars hus.
Och så var det inget mer med det.
 
Så samma sak när vi skulle till dagis idag. Jag la stämningen först genom glatt sjungande och när vi passerade affären och Nico började peka och säga titta, så sa jag inte som jag brukar att vi ska inte handla nu, utan jag svarade bara: Ja titta där ligger ju affären. Där jobbar ju din morbror...... and so on.
Gick hur bra som helst ch han gick glatt med in på dagis. Lite blyg blev han dock först men så blev han lockad med att hjälpa till att ta ner stolarna från borden och så var allt toppen.
 
Kanske handlar det om att lära sig lyssna på vad som faktiskt sägs och inte tolka in sitt eget i det hela. Fan jag hade väl också blivit frustrerad och arg av att få goddag yxskaft-svar hela tiden.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela