Lite fler rosa moln och fluff, tack
Är det bara jag (nej, såklart inte) som blir deprimerad av att läsa nyheterna? Det känns som om det bara är homofobi, rasism, sexism och barn som far illa. Varje dag läser jag och varje dag känner jag att detta är ju inte den värld jag vill vara en del av. Ibland vill man bara gömma sig ute i skogen och ta avstånd från hela samhället.
Ofta försöker jag lugna mig själv genom att intala mig att all skit sker långt borta, på andra sidan haven, att det liksom inte når mig... fast det är ju såklart lika hemskt ändå, men då får jag i alla fall en liten fristad från hemskheterna... Men så läser man eller hör man saker som raserar allt det. Som indelning efter ursprung på bussar, ambulanser som inte vill ta med invandrarpojke eller mannen som upprördes över att hans son höll en annan pojke i handen på dagis. Och plötsligt rämnar försvaren. Eländet når ända fram.
Skall det vara så här!?, vill jag skrika och kasta hela världen i en blå soptunna.
