En måndag i mitt liv
Idag inledde jag dagen med att packa ner grejer för att tömma ett rum på saker som jag nämnde innan. Utmanande för min autistiska sida, men det gick. Sedan packades allt detta i bilen innan jag for till mamma och pappa och tillsammans med dem for jag sedan och hälsade på en äldre släkting som ligger på sjukhus.
Sjukhus i sig är ju alltid jobbigt, men har kommit över min sjukhusskräck såpass att jag faktiskt är i stånd att konversera lite grann när jag är där nu.
Efteråt for vi till Ica Maxi där jag inhandlade två barnböcker med ljudeffekter till Nico samt ett par sandaler. Hoppas de passar för blev så glad att hitta sandaler med tå.
När vi kom hem igen for jag upp till brorsan och lassade av alla mina kartonger. Han har ett tomt rum som just nu fungerar som vårt lager förutom den del av mamma och pappas stall som vi proppat fullt av saker.
Sedan var det dags för hela familjen att lassa släpet fullt av skräp och fara till tippen.
När jag kom hem så såg vårt vardagsrum ut så här:
Halldörr har tagits bort och altandörr skall sättas in, inte på samma ställe som dörren var innan.. Nico var inte helt förtjust i detta och speciellt inte att det fördes massa väden när han skulle sitta i samma rum och äta middag.
- Nej! Sluta!, skrek han åt byggkillarna.
Får se hur det går när han skall sova då byggkillarna jobbar till 20 idag och Nico skall somna kl 19.
Själv kände jag också viss skum känsla av att ha folk bakom plast som arbetade medan jag satt och åt. Som om man var med i en skum dokusåpa eller en underlig konstinstallation där man blev betraktad i sitt vardagsliv.
Som tur är skall dörr och vägg upp redan idag så imorgon blir det inte fullt lika exponerat som idag.
Imorgon skall jag in och arbeta, till IKEA och Göksäter och handla grejer, vi skall sätta upp ett stort båttält som jag skall kunna stå under och måla panel och så skall det väl slängas skräp i container som vanligt. Full rulle på ön som alltid. Idag känns det dock bättre i magen för idag känns det som om saker och ting går framåt och inte bara bakåt. Bara vi kan utrota de satans myrorna så är jag nöjd.
Och inte för att vara hemsk miljöbov, men om någon skulle sitta på ett lager med myrutrotningsmedel som såldes innan miljöregler satte stopp för de riktigt farliga sakerna så säg till. För hästmyror är tåliga jävlar och det behövs krafttag för att få död på dem.
