Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Dagislängtan

Publicerad 2013-06-16 19:51:14 i Allmänt,

Min mamma var hemma med mig och min bror länge under vår uppväxt. Tror att jag gick i mellanstadiet när hon började jobba. Och jag minns min uppväxt hemma som idyllisk med trygghet och bus och värme, så hade riktig ångest över att mitt barn skulle behöva spendera tid på dagis under sin uppväxt.
 
Dock tror jag att jag kanske förskönat mina egna minnen, och framför allt så kanske min mamma inte hade det lika kul som jag hade. Efter att ha varit hemma i en vecka med sjuk son så beundrar jag faktiskt alla hemmafruar. Hur orkar de? Att varje sekund hela dagen ha någon som vill ha uppmärksamhet och som vill roas? Jag vet att det låter helt hemskt och jag får skitdåligt samvete för det känns som om det är meningen att man skall njuta av varje stund och tycka att det är helt underbart hela tiden.... men ärligt, det är jobbigt!
 
Men kanske behöver jag inte skämmas såå mycket för känns som om sonen tycker ungefär detsamma. När han inte vill gå och sova så sa jag att han måste för att orka upp till dagis imorgon.
- Dagis! tjöt han då lyckligt och ville åka med en gång. Lite snyftande när så inte var fallet men gick sedan och la sig efter att ha tittat på foton på sina klasskamrater. Så med andra ord tycker han också det är roligast när han får vara där en stund på dagen. Skall bli spännande att se hur de fyra helt dagisfria veckorna i sommar blir...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela