Salut alla hemmafruar
Hörde Kitty Jutbring på radio häromdagen då hon sa att det inte borde kallas föräldraledighet utan föräldratjänst, eftersom det inte finns något ledigt alls över att ta hand om barn. Hon har så rätt så.
Nu är jag dock inte föräldraledig utan skall bara ha fyra veckors semester tillsammans med mitt barn, och hur mycket det än svider i mig, och jag skäms över det, så har jag fasen ångest över det hela....
Förutom själva den där prestationsgrejen att man vill att ens barn skall ha det så himla kul hela tiden (lägger ner det nu) så tar det sjutton på energin. Jag fattar inte hur andra klarar det till synes så galant, och jag fattar verkligen inte hur det kommer sig att alla de som är hemma med barn på heltid inte springer nakna skrikandes på stan och sliter sitt hår i ren galenskap efter ett tag.
Kan bara se tre alternativ till detta:
1. Alla andra har lugnare och mindre energikrävande barn än mig. Känns högst otroligt för så vild är han inte och om jag ser andras barn så tycks de vara på samma nivå.
2. Jag är för gammal. Inte heller så troligt då rätt många föräldrar är i min ålder.
3. Jag har helt enkelt sämre ork och stresstålighet än andra? Antagligen. Jag är ju rätt trött av mig. Jag kräver struktur och planering för att fungera och det går sällan ihop med barn, och det gör mig utmattad mentalt. Har dessutom väldigt svårt för höga ljud och min son är ganska högljudd.
Nu har det gått en dag på ledigheten och jag har världens huvudvärk och vill bara sova. Ändå har han trots sina sura stunder varit även ljuvligt glad och busig idag, pratat massor, hittat på lekar vi skall leka och även kunnat roa sig själv långa stunder.
Ikväll skall jag inte måla eller greja eller något alls. Ikväll skall jag sova. Sova massor. Bara tuppa av i sängen redan vid åtta.
