Knyttet - kort men tjock

Målat som vanligt idag. Till och med målat klart alla de brädor vi för tillfället hade, av just den sorten. Finns ju annat kvar att måla - andra brädor, möbler, lister and so on for ever and ever.

 

Fick tag på psykologen som vart på Nicos dagis och gjort bedömning i fredags. Hon tyckte att han skulle remitteras vidare för ytterligare utredning på grund av vissa autistiska drag. Är så dubbel med det där. Å ena sidan känner jag ju att jag älskar honom precis som han är men att det är bra att få veta hur vi stöttar honom på bästa sätt, å andra sidan så känner jag mig ledsen. För är rädd att han skall bli begränsad, att han inte skall kunna göra allt han vill, att han skall bli ensam eller utanför. Känslor av maktlöshet.

 

Men jag ser ju att han är mestadels glad (och, inte idag då), att hans språk utvecklas mer och mer för var dag som går. Att han faktiskt då och då kan kommentera saker som hänt tidigare (kanske var det mer en språklig barriär än en psykologisk?). Dessutom är han ju inte klassisk autistisk då han kan identifiera känslor och han kan både fantisera och leka låtsaslekar. Det som psykologen reagerade på och som vi också märker av är att han ibland inte riktigt går att nå. Som om han inte hör eller är i sin egen lilla värld.

Får väl se hur resten av utredningen går. Om en månad skall vi kolla hörseln igen också.

 

När Nico vart på dagis idag så var vi en sväng hos mamma och pappa men det funkade inte så bra nu när de renoverar sitt kök och Nico vill vara med sin morfar hela tiden. Efter det att vi gick därifrån har han mestadels varit på lite grinigt humör och pratar oavbrutet om sin morfar. Dock kan han plötsligt bjuda på spontan puss eller kram för at nästa sekund säga att man är dum. Pendlar snabbt.

 

Nu håller byggkillarna på att fixa med det som skall bli vårt badrum och har slått ut en del av väggen så att man kan gå innefrån och ut i utbyggnaden. Nico tycker ju att det är extremt spännande och skulle helst vara med byggkillarna hela dagen. Liksom hall, de bygger hus... hur coola kan man va liksom, tycker Nico och försöker erbjuda dem skruv, spik, små brädbitar och annat han hittar i försök att känna sig delaktig och hjälpsam.

Enda sättet att få honom att gå därifrån var att säga att vi skulle kasta saker i containern för det tycker han om.

 

Trodde aldrig att jag skulle få honom i säng men jag hämtade napp och snutte och frågade om det inte var dags att sova och precis som igår så skrek han: Jaaa, och gick med in i sängen. Vissa dagar har man tur. Om han somnar är ju dock en annan femma då byggkillarna fortfarande håller på. De är flitiga våra grabbar.

 

På bilden nedan ser man köksutbyggnaden som den ser ut nu.