Vardagen med ett litet barn
Nico är så himla mysig nu för tiden. Visst är det mycket vilja som inte alltid överensstämmer med vår men det är så mycket personlighet, värme och humor också.
Nu pratar han ju alltmer så att man i alla fall oftast vet vad det är han vill och man kan kommunicera på ett annat sätt. Han imiterar sådant han ser på film, sjunger med i sånger och kan spela upp hela scener från vissa filmer. Just nu är det Pippi och Lotta för hela slanten.
Han visar sin humor alltmer också. Gömmer sig vid sidan av dörren när vi skall in till mormor, kikar fram och säger tittut.
Visst har vi våra fighter dock. Han är inte helt lätt att tas med när han inte får som han vill. Blev riktigt arg förut idag dock och höjde kanske rösten lite väl för nu skrattar han inte längre när jag säger ifrån, utan blir lite ledsen istället. Han säger dock inte förlåt eller så utan snyftar, biter sig själv i fingret, säger aj och vill att man skall blåsa. Vet inte om han försöker släta över det hela genom att få sympatier, kolla om jag fortfarande bryr mig om honom eller om han straffar sig själv... Klurigt beteende.
Känns i alla fall som vi har bra dagar då han är mestadels glad och att han mer känns som en liten egen människa nu och inte bara litet barn. En människa som visar att han är kärleksfull, hjälpsam och vill väl <3
