Vad jag vill ge mitt barn
I samband med att jag såg Yohio på TV igår och blev sådär full av beundran så började jag tänka att det just är det jag allra helst vill kunna ge mitt barn. Inte en finalplats i schlagerfestivalen utan självkänslan nog att på en mindre ort våga skapa sin egen stil och stå upp för sig själv, och köra sitt eget race. Självkänsla och självförtroende är det jag allra helst vill att Nico skall kunna få ha mycket av, men också det svåraste att veta hur man skall kunna skapa. Det finns ju liksom ingen mall.
Jag försöker alltid uppmärksamma honom, visa intresse för det han gör och fråga honom saker (även om han ju inte riktigt kan svara så bra). Jag försöker att inte trycka ner hans egna vilja utan istället låta honom uttrycka den och i den mån det går respektera den. Även om jag kan berömma honom och säga att han är duktig, så försöker jag alltid visa att jag älskar honom lika mycket även när han inte gör som jag vill och att vi alltid kan kramas även efter ett gräl.
Jag hoppas att det jag gör fungerar, och kanske är hans ibland lite obstinata humör ett tecken på det. De säger ju att en god självkänsla hos ett barn kännetecknas av att barnet vågar säga ifrån och inte bara vill vara till lags. Även om man ibland önskar att allt var lätt och smidigt och han bara gjorde som jag sa så försöker jag komma ihåg att jag inte vill ha ett kuvat barn som tror att kärlek och värde är kopplat till prestation och lydnad. För mig är det så mycket viktigare än att jag får lugn och ro.
Det är tankar och försöker hålla fast i hårt när jag ligger och försöker vila och min son ställer sig bredvid mig i sängen, hoppar upp och ner, sträcker ut sin armar och flaxar samtidigt som han skriker "KUCKELIKUU" och sedan kastar sig över mig :)
