Det där med samsovning
Jag kan tycka att det är lite lustigt att när det kommer till amning vs flaskmatning så dräller det av folk som skall dra upp den mest tvivelaktiga "forskning" eller dra fram argument de inte alls har belägg för, men när det plötsligt rekommenderas att barn under tre månader inte samsover med sina föräldrar för att minska risken för plötsligt spädbarnsdöd så är föräldrar villiga att förkasta all forskning hur välgrundad den än är. Har ingen aning om det beror på att man inte vill att det mest obekväma alternativet skall vara korrekt eller om det är så att "det jag gjorde kan inte vara fel".
Nu säger jag inte att jag tror att samsovning automatiskt leder till död. Det finns en ökad risk, och den risken är antagligen inte speciellt stor men den finns. Viktigt att tänka på är att sådana här råd är allmänna råd - det vill säga de riktar sig till alla. I och med det riktar de sig även till sk riskgrupper som människor som röker, tar mediciner, dricker lite väl mycket alkohol eller har sömnstörningar. Många inom dessa riskgrupper är inte medvetna om eller vill inte erkänna att de befinner sig i en riskgrupp så därför riktar sig dessa råd till alla istället för att dela upp råden.
Många tar också upp att Unicefs råd är motsatsen. Att samsovning är bra. Jag hävdar nu inte att jag har en aning om vilka råd som är mest korrekta och jag har inte tagit del av forskningen bakom varken det ena eller det andra rådet - så det kan vara rätt och det kan vara fel. Jag tycker dock att man kan ta med i beräkningen att Unicefs forskning antagligen baserar sig på studie gjorda i många länder medan Sveriges allmänna råd kanske baserar sig på mer inhemsk forskning? Spekulerar vilt här, men kanske. Och jag skulle tro att vissa aspekter i levnadssätt och annat skiljer sig åt mellan länderna och att inhemsk forskning kanske är mer aktuell då den baseras på våra förhållanden.
Jag tycker också att folk drar så himla höga växlar av man rekommenderar att man inte samsover (de första tre månaderna vill säga) då det inte behöver innebära att man lägger ungen i en säng i en skrubb någonstans. Man kan ha spjälsängen precis bredvid den egna sängen och bebisen kan ju faktiskt ligga bredvid en fram tills dess man faktiskt skall somna.
För om det finns en risk, oavsett hur jäkla liten, så hade inte jag velat riskera det. Inte om jag hade kunnat undvika. Sedan är alla barn olika och alla människors förhållanden ser olika ut och man gör det man tror är bäst för sitt barn - och det bästa i det enskilda fallet ser inte alltid ut som de allmänna råden - det är därför de är just allmänna och inte individuella.
EDIT: Någon kanske undrar vad vi själva gjorde. I början sov Nico mellan oss i sängen i ett babynest med hårda kanter, men han stördes av oss när han sov så ganska snart började han sova i barnvagnsinsatsen på golvet nedanför min del av sängen (ibland i sängen också) för att sedan gå över till spjälsäng bredvid vår säng.
