När jag var ute och "sprang"
Ja igår skulle jag då börja springa... sådär käckt och hurtigt. Jag stod innan och blickade ut genom fönstret på regnet och tänkte att kanske idag inte var rätt dag att börja. Men med tanke på att jag antagligen kan hitta en ursäkt varje dag till att det inte är rätt dag att börja så gav jag mig sjutton på att jag i alla fall skulle ut en liten stund.
Beslutade mig dock för att spara min Zombie, run-app lite. Ville testa först om jag över huvudtaget har förmågan att springa. Jag har lätt för att leva mig in i saker och risken fanns ju att jag skulle få en mindre stroke om jag trodde att zombies kom och jag saknade förmågan att ta mig därifrån.. haha.. jo, jag är en person med en livlig och påträngande fantasi.
Så hur det gick?
Jag sprang ca 10 meter och sedan kändes det som om mina smalben, på allvar, var på väg att knäckas. Gick lite och sprang några meter till och fick ett tillägg av att mina vrister kändes vrickade.Så sedan såg min "löprunda" ut som så att jag gick snabbt och sprang några meter då och då. Powerwalk?
Så undrar ju lite om detta beror på:
1. Ovana - dvs. det kommer gå över med tiden
2. Fel teknik
3. Fel skor
4. Fel ben
Det var alltså inte lite värk utan seriös "nu-går-mitt-smalben-av"-smärta.
Min bror sa att det kan gå över med tiden och att jag kanske behöver värma upp mer innan. Sedan tröstade han och sa att powerwalking bränner mycket fett det med.... Inte så att jag är fixerad vid min vikt och känner behov av att bli en size 0 (haha.. som om det någonsin skulle hända), men lite fett hade ju vart trevligt att bränna av för komfortens skull. Så skall fortsätta att gå ut varje kväll när Nico somnat. Dock inhandla rejält lager skoskavsplåster för min ena häl saknar skinn idag och även om jag inte blev jagad av zombies så såg jag nog ut lite som en då jag blöt av regn linkade hem som ett miffo.
