Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Go the f**k to sleep

Publicerad 2012-10-21 21:43:00 i Allmänt,

Idag har jag varit på Gekås i Ullared kanske jag skall börja med att skriva. Jag och Karin. Jag handlande en hel del, mest kläder. Bland annat vinterjackor till mig och Hampus. Och så ett smurfhus med smurfar till Nico. Han älskade det. Han älskade det så mycket att han grät hysteriskt i typ tjugo minuter för att han inte fick ha det i sängen när han skulle sova.
 
Hans sömn förresten. Jag vet att man bara skall säga och tänka gullinulliga saker som barn officiellt, men seriöst, om det är någon gång på dagen som jag nästan - bara nästan - vill kasta saker på honom så är det när man skall försöka få honom att sova. Vi hade en så bra period ett tag då han somnade på tio minuter typ. De senaste dagarna får jag sitta i TVÅ TIMMAR varje kväll. Han bara ligger där tyst och stilla och glor. Man blir skogstokig tillslut. Så bortkastad tid. Och så jävla trött som jag är.
 
Nu gör jag ett sista försök genom att sitta med datorn. Tydligen finner han mitt knapprande på tangenterna sövande för det verkar funka. Har redan testat allt annat. Ligga tyst och stilla, klia på ryggen, sjunga gonattvisa and so on. Även om han somnar nu, vilket jag väl inte skall hoppas på, så har precis heela min kväll gått. All min tid med Hampus poff borta och pajen vi skulle äta kan vi bara skita i.. för om jag skall orka jobba imorgon måste jag i säng direkt.
Jag vet att det är ologiskt och barnsligt och jada jada jada men jag vill just nu i denna sekund bara vråla "TACK FÖR ATT DU SABBADE MIN KVÄLL!!" Men det gör jag inte.... för jag tycks som om det som krävdes var ett blogginlägg för att få honom att somna.
 
EDIT: Nej så var det ju såklart inte. Så fort jag slutade skriva så var han plötsligt klarvaken igen. Det kan bli så att jag får sitta och skriva här hela natten. Alternativt kasta mig skrikande ut genom fönstret.
 
Ser man på, jag fortsatte skriva och han somnade om.
 

Kommentarer

Postat av: Mamma

Publicerad 2012-10-21 23:19:45

Efter att ha upplevt det du upplever just nu, i ca två års tid och sedan upprepa det hela på ett ungefär med din bror vet jag vad du/ni går igenom nu:( Inte kul men det är ofta så det är med småbarn, ingen tröst just nu men DET GÅR ÖVER:) KRAM på er /Mamma

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela