Vad har hänt?
Jag är dålig på att skriva och när jag skriver är det sällan underhållande numer, jag vet. Misstänker att jag är minst lika tråkig irl också. Har jobbat och skrivit klart en uppsats. Stressat och våndats. Haft ångest och sömnlöshet. Får tankar i mitt huvud som jag inte vet om de hör hemma där eller om det är tröttheten som skapar monster av skuggor.
Var på öron-näsa-halsmottagningen med lillen i alla fall. Kunde bara få besked om att han inte har vatten bakom trumhinnorna och fick sedan åka hem igen då det glömts att boka hörseltest. Blir nytt besök nån annan gång.
Nico har i övrigt haft inte alltför bra humör det sista. Han verkar trött. Kanske vintermörkret påverkar även små själar. Han pussas mycket i alla fall, och det värmer. Och så länge det går som han vill är han fylld av glädje. Motgångar av olika slag hanteras med skrik i timmar (känns det som).
Fick idag bära honom vrålandes ut ur affären där jag och mamma skulle titta på julpynt.
Han var i alla fall glad när vi var nere hos mamma och pappa på eftermiddagen, men började omdelbart skrika när vi kom hem. Fram tills dess jag tog fram setet med modellera och tillbehör. Det var kul tyckte han. Med stor koncentration tog han sin lilla lerklump och satte på ögon, näsa, mun, öron, armar och fötter samt hatt. Lika mycket skrik när lekandet fick avbrytas för middag dock.
Fick bli sängen lite tidigare idag eftersom han inte sov något på dagen. Hoppas få illusionen av att ha ett liv en stund på kvällskvisten efter han somnat. Dock sover även maken så blir illusionen av ett ganska ensamt liv.
Nu låter jag förjäkla deppig och självömkandes kanske. En sådan dag. En trött dag. En dag då de små kullarna ser ut som berg.
