Borde vara förbjudet
Det borde vara förbjudet för små barn att bli sådär riktigt sjuka. Den ångest och oro man känner när ens spralliga och glada busunge som aldrig brukar sitta still plötsligt mest ligger där alldeles slapp som en trasdocka i kroppen är olidlig.
På morgonen var han dock ganska "pigg" och glad. Han satt upp i sängen och såg på Emil. Han drack en flaska med vatten och vätskeersättning (ca 4 dl), åt en halv liten burk yougurt och mumsade i sig en hel påse med ostpuffar. Käktes ingenting och verkade må mycket bättre. Ville till och med upp och sitta och gosa med mig en stund. Och när mamma och pappa sedan kom och hälsade på för att hjälpa mig passa Nico när jag skulle till apoteket så var han uppe och gick lite, även om han vinglade som en liten fyllgubbe av matthet.
Nico ser på Emil i Lönneberga från sängen. Varför bloggen valt att lägga bilden ner vet jag ej och kan ite göra något åt. Vilket även gäller nästa bild. Så ni får lägga huvudet på sned helt enkelt.
Vid lunchtid åt han lite potatismos men pga en hostattack så kräktes han upp lite av det. Efter det började han bli trött igen och somnade. Runt tre började han sedan bli sämre igen. Kräktes flera gånger (hittills fyra varav en gång på pappa), ville inte dricka och somnade.
Hoppas att jag skall kunna få i honom mer vätska sedan men låter honom sova en stund nu. Lilla älsklingen, nu vill jag att han skall bli frisk igen.
Tydligen en smittsam sak det här för hans dagis berättade att alla barn förutom 4 hade varit hemma sjuka igår av samma orsak och många hade fått uppsöka sjukhuset precis som vi :(
