Knyttet tycker till
Få har väl missat att rättegången mot Breivik påbörjats och därmed debatt runtomkring. Jag irriterar mig, som vanligt. Tycker att människor är idioter. Vilket lite hör ihop med en av sakerna jag stör mig på. Jag förstår att det finns en skillnad mellan att jag tycker att någon är en idiot och att de faktiskt är psykiskt sjuka. Det är en skillnad mellan att vara psykiskt sjuk och sjuk i huvudet. Människor verkar ha svårt att greppa detta.
**
Jag stör mig också att man inte får ta del av Breiviks egen berättelse, hans "förklaring". Deras reonemang kring det beslutet låter ofta något i stil med att om det blev offentligt skulle det debatteras kring det, och debatt är grogrund för spridning. Är det ingen som fattar att de där åsikterna redan finns därute? Förstår de inte att de inte försvinner bara för att blundar? Om ingen bemöter dem och möter deras åsikter med motargument så är det ju bara lättare för dem att få fler anhängare. Och att medvetet försöka marginalisera ut människor genom utestängning, utfrysning och tystnad brukar sällan leda till annat än ilska och hat. Vad är värst; en synlig extrem höger eller en osynlig riktigt förbannad extrem höger?
**
Dessutom förstår jag inte hur de har tänkt sig att hindra att samma sak sker igen om de inte ens vill försöka förstå de bakomliggande tankarna och motiven. Det är så lätt att bara kalla Breivik för ett monster, men sanningen är ju att han inte är det. Han är en människa som kan tänka och känna precis som vi andra, men vars snedvridna världsbild och extrema tankegångar i kombination med defekt empati gjorde det möjligt för honom att begå en fruktansvärd, fruktansvärd handling.
Många verkar blanda ihop begreppen och tro att förstå innebär att man håller med, sympatiserar, tycker om, accepterar eller förlåter. Det är helt andra saker.
Jag håller inte med honom. Jag sympatiserar inte med honom. Jag tycker inte om honom. Jag accepterar inte det han gjorde och jag förlåter inte (är inte ens min sak att förlåta eller inte förlåta något som drabbade andra, men jag anser inte heller att han bör förlåtas av någon annan)... MEN jag kan till viss del förstå hur han tänkte, och jag vill förstå mer. För så länge vi inte vill förstå, inte vågar, så kan vi inte hindra det från att ske igen.
