Hur vet man om man gör rätt?
Är det bara jag (nej klart det inte bara är jag) som ibland oroar mig att jag gör något väldigt fel som förälder utan att vara medveten om det, vilket kommer min son men för livet? Hur vet man att man gör rätt liksom? Det enda jag känner mig riktigt säker på är att den självutnämnda experten Anna Wahlberg, eller va fan det är kärringen heter, gör helt fel... en av hennes egna döttrar ger ju ut en bok om hur hemsk mamma hon hade typ, och hon uppmanar till barnmisshandel i princip... antar att avskräckande exempel kan vara till viss hjälp det med, men inte så mycket.
...
Just nu studerar jag ju föräldraskapspsykologi också... läser om anknytning. Det ger mig panik... tänk om jag inte skapat en bra anknytning och Nico växer upp otrygg och känslomässigt skadad? Hur vet jag det? Det står i boken att barn med bra anknytning blir ledsna när mamman går och glada när hon kommer tillbaka. Nico gråter om jag går ner i källaren eller åker till affären, och blir då glad när jag kommer tillbaka, men om jag lämnar han på dagis har han inte ens tid att säga hej då och är inte översvallande glad när jag kommer och hämtar. Så vad skall jag gå på?
...
Innan trodde jag också att barn som ligger på marken och skriker när de inte får som de vill är de med veka föräldrar som alltid ger med sig. Jag låter ALDRIG Nico få som han vill när han beter sig så men hans utbrott blir bara värre och värre. Och vad gör man?
Att låta honom få som han vill är ju uteslutet. Att försöka trösta går inte för han är ursinnigt arg på mig så då slår han efter mig. Att försöka avleda går ibland men ytterst sällan om jag inte har något väldigt roligt att komma med. Att bli arg vill jag dels inte bli och dels så gör det honom bara mer upprörd så det funkar inte. Att ignorera det hela får det inte att sluta och jag oroar mig hela tiden att han tar känslomässig skada av det. Så vad gör man? Ser tiden an och hoppas att han en dag kommer förstå när man förklarar att ett bad inte kan pågå i evigheter och att han kan få bada imorgon igen?
...
Jag vill ju göra rätt. Jag vill ju vara världens bästa mamma. Inget gör mig ju så glad som hans leenden och skratt.
