Ursäkta min frånvaro
Jag vet, jag har varit en kass bloggerska det sista. Få och tråkiga inlägg, inga bilder... fy på mig. Men jag har liksom ingen tid, och ingen riktig inspiration heller. Just nu känner jag mig verkligen fast i mammabubblan, som om jag inte kan berätta något alls som inte är bebisrelaterat - eftersom jag inte gör något annat om dagarna värt att berätta om. Men man skall inte klaga... har världens sötaste unge... världens mest högljudda också.
Så idag försökte jag få Nico att sova länge, men han sov ändå bara till 06.30. Fick honom dock att somna om efter att ha fått lattja lite i sängen med mig (= klänga på mig, dra mig i håret, peta mig i ögonen och gallskrika mig i öronen). Sedan sov han till strax innan 9. Tror jag. Dagarna flyter liksom ihop så är svårt att veta ad som var igår och vad som var idag.
När han ätit frukost var det dags att sätta igång med storkoket. Laga barnmat som skall räcka i en vecka ungefär. Den processen tog fram till lunch och Nico satt större delen av tiden och gallskrek i sin gåstol medan han upprepade gånger körde på mina tår. Han ogillar skarpt när fokus är på annat än honom. Det blev klart i alla fall.
Medan jag stod där och längtade tills helgen då Hampus skall börja sin långledighet så han kan hjälpa mig med Nico så ringer han (Hampus alltså, inte Nico) och berättar att han fått ljudtekniker jobb i helgen. Han åker direkt efter vanliga jobbet på fredag och kommer hem lördag natt eller söndag morgon. Om det inte vore för att jag vet att han längtat efter att jobba med ljud och att han ser fram emot det jättemycket så hade jag nog skrikit rakt ut. Det får gå helt enkelt.
Sedan ringde min moster och frågade om hon kunde hälsa på. Var ett trevligt avbrott både från städning och från Nicos skrik. Han blev så glad över uppmärksamheten att han var ett litet charmtroll hela tiden hon var här. Vi tog en fika och promenderade sedan ett bra tag. Nico sov en stund i vagnen.
När vi kom tillbaka så kom Hampus hem från jobbet. Nico blev superglad såklart. Fick röjt lite mer här hemma innan det var dags för hans middag. Medan han åt ringde jag barnomsorgen då de svarat på mitt mail att de inte fått in någon ansökan från oss. De sa dock att deras köer inte är av det slaget att det bör bli något problem. Mailade in en ansökan till dem direkt sedan. Tycker dock det är så svårt vad man skall fylla i då jag ännu inte vet exakt datum då jag börjar jobba/studera.
Medan jag pratade med damen på barnomsorgen så säger hon "Är det den lille jag hör där i bakgrunden?"... ja, svarade jag men upplyste inte om att det hon hörde var en högljudd bajs... Nico stånkade och stönade så det lät i hela huset..haha.
Efter det tänkte vi varva ner med lite serietittande. Åh, vad lugnt det blev. Nico stod och studsade i soffan, alternativt klängde över någon av oss, och skrek för full hals i en timme. Vi la honom efter det och han tjöt ett tag innan han slutligen somnade, något övertrött.
Ännu en dag i mitt spännande liv :)
Så idag försökte jag få Nico att sova länge, men han sov ändå bara till 06.30. Fick honom dock att somna om efter att ha fått lattja lite i sängen med mig (= klänga på mig, dra mig i håret, peta mig i ögonen och gallskrika mig i öronen). Sedan sov han till strax innan 9. Tror jag. Dagarna flyter liksom ihop så är svårt att veta ad som var igår och vad som var idag.
När han ätit frukost var det dags att sätta igång med storkoket. Laga barnmat som skall räcka i en vecka ungefär. Den processen tog fram till lunch och Nico satt större delen av tiden och gallskrek i sin gåstol medan han upprepade gånger körde på mina tår. Han ogillar skarpt när fokus är på annat än honom. Det blev klart i alla fall.
Medan jag stod där och längtade tills helgen då Hampus skall börja sin långledighet så han kan hjälpa mig med Nico så ringer han (Hampus alltså, inte Nico) och berättar att han fått ljudtekniker jobb i helgen. Han åker direkt efter vanliga jobbet på fredag och kommer hem lördag natt eller söndag morgon. Om det inte vore för att jag vet att han längtat efter att jobba med ljud och att han ser fram emot det jättemycket så hade jag nog skrikit rakt ut. Det får gå helt enkelt.
Sedan ringde min moster och frågade om hon kunde hälsa på. Var ett trevligt avbrott både från städning och från Nicos skrik. Han blev så glad över uppmärksamheten att han var ett litet charmtroll hela tiden hon var här. Vi tog en fika och promenderade sedan ett bra tag. Nico sov en stund i vagnen.
När vi kom tillbaka så kom Hampus hem från jobbet. Nico blev superglad såklart. Fick röjt lite mer här hemma innan det var dags för hans middag. Medan han åt ringde jag barnomsorgen då de svarat på mitt mail att de inte fått in någon ansökan från oss. De sa dock att deras köer inte är av det slaget att det bör bli något problem. Mailade in en ansökan till dem direkt sedan. Tycker dock det är så svårt vad man skall fylla i då jag ännu inte vet exakt datum då jag börjar jobba/studera.
Medan jag pratade med damen på barnomsorgen så säger hon "Är det den lille jag hör där i bakgrunden?"... ja, svarade jag men upplyste inte om att det hon hörde var en högljudd bajs... Nico stånkade och stönade så det lät i hela huset..haha.
Efter det tänkte vi varva ner med lite serietittande. Åh, vad lugnt det blev. Nico stod och studsade i soffan, alternativt klängde över någon av oss, och skrek för full hals i en timme. Vi la honom efter det och han tjöt ett tag innan han slutligen somnade, något övertrött.
Ännu en dag i mitt spännande liv :)
