Mina drömmar
Och då menar jag inte framtiddrömmar utan de nattliga. Jag kan tänka mig att de gånger jag beskriver mina drömmar så är det säkert en del om tror att jag sitter och hittar på eller i alla fall lägger till... men jag lovar, det gör jag inte... det är bara så sjuk som min hjärna är. I natt drömde jag åter en skum dröm. Själva miljön var likom helt normal. Det var mest detaljerna och konversatonerna som var skumma.
Får börja med att be min underbara mamma att inte ta illa upp för hur drömmen slutade. Kan inte kontrollera mina drömmar och kan intyga alla om att den inte var verklighetsförankrad. Vet faktiskt inte hur jag skulle tolka den över huvudtaget.
Drömmen:
Den börjar med att jag är på jobbet. Jag jobbar dock på kontor på min pappas jobb (där han alltså jobbar i verkligheten, och där även min man jobbar - i verkligheten). Händer inte så mycket mer än att jag utför olika kontorssysslor tills des jag skall gå in och rådfråga personen i rummet brevid. Det visar sig att han är en android. Han ser precis ut som en vanlig människa förutom att hans ansikte rör ig underligt när han pratar. Jag är dock inte förvånad över detta.
Sedan är det ett hopp i drömmen och jag befinner mig utanför jobbet och skall hjälpa mamma och pappa att lasta in saker i bagaget på deras bil. De kör dock iväg innan jag hinner klart vilket av oklar anledning resulterar i att deras nummerplåt faller av och lämnar ett stort hål efter sig där en stor förskärare faller ur. Inte heller detta förvånar mig utan jag ringer bara pappa och förklarar vad som hänt. De kommer då tillbaka och plockar upp mig. Pappa säger: Detta förklarar ju varför inredningen i bilen blivit missfärgad.
Mamma börjar sedan tala om farfars begravning. Hon säger flera gånger att farfar själv kanske inte kommer för att han skall till banken. Tillslut säger jag:
Jag vet inte var som oroar mig mest, att du säger att farfar skall till banken eller att pappa inte reagerar!
Mamma och pappa säger att de inte förstår vad jag menar.
Men farfar är ju död! skriker jag då upprört.
Jo det är ju sant, säger pappa lugnt.
Du kanske borde kolla om du är dement, säger jag då till mamma som inte svarar utan talar vidare om att farfar har kollegor från en kiosk Uddevalla som vill komma på begravningen.
The end
Om jag själv skulle ha någon form av tolkning av drömmen så skulle jag säga att nästan alla mina drömmar nu för tiden har farfar i sig på något sätt så undermedvetet oroar jag mig nog för begravningen. Skulle även tro att jag och mamma i drömmen egentligen är två sidor av mig då jag inte riktigt vill ta till mig att han faktiskt inte finns mer. Men drömmen är ju helt klart lustigare om man inte vet om allvaret och sorgen bakom.
För att lätta upp stämningen lite kan jag ju berätta att jag efteråt drömde att jag gick på internatskola och satt och konverserade med en kille med glasögon och pälsklädd näsa. Ibland funderar jag på att sammanställa alla mina drömmar i en bok med titeln: Man skulle kunna tro att jag var hög
Får börja med att be min underbara mamma att inte ta illa upp för hur drömmen slutade. Kan inte kontrollera mina drömmar och kan intyga alla om att den inte var verklighetsförankrad. Vet faktiskt inte hur jag skulle tolka den över huvudtaget.
Drömmen:
Den börjar med att jag är på jobbet. Jag jobbar dock på kontor på min pappas jobb (där han alltså jobbar i verkligheten, och där även min man jobbar - i verkligheten). Händer inte så mycket mer än att jag utför olika kontorssysslor tills des jag skall gå in och rådfråga personen i rummet brevid. Det visar sig att han är en android. Han ser precis ut som en vanlig människa förutom att hans ansikte rör ig underligt när han pratar. Jag är dock inte förvånad över detta.
Sedan är det ett hopp i drömmen och jag befinner mig utanför jobbet och skall hjälpa mamma och pappa att lasta in saker i bagaget på deras bil. De kör dock iväg innan jag hinner klart vilket av oklar anledning resulterar i att deras nummerplåt faller av och lämnar ett stort hål efter sig där en stor förskärare faller ur. Inte heller detta förvånar mig utan jag ringer bara pappa och förklarar vad som hänt. De kommer då tillbaka och plockar upp mig. Pappa säger: Detta förklarar ju varför inredningen i bilen blivit missfärgad.
Mamma börjar sedan tala om farfars begravning. Hon säger flera gånger att farfar själv kanske inte kommer för att han skall till banken. Tillslut säger jag:
Jag vet inte var som oroar mig mest, att du säger att farfar skall till banken eller att pappa inte reagerar!
Mamma och pappa säger att de inte förstår vad jag menar.
Men farfar är ju död! skriker jag då upprört.
Jo det är ju sant, säger pappa lugnt.
Du kanske borde kolla om du är dement, säger jag då till mamma som inte svarar utan talar vidare om att farfar har kollegor från en kiosk Uddevalla som vill komma på begravningen.
The end
Om jag själv skulle ha någon form av tolkning av drömmen så skulle jag säga att nästan alla mina drömmar nu för tiden har farfar i sig på något sätt så undermedvetet oroar jag mig nog för begravningen. Skulle även tro att jag och mamma i drömmen egentligen är två sidor av mig då jag inte riktigt vill ta till mig att han faktiskt inte finns mer. Men drömmen är ju helt klart lustigare om man inte vet om allvaret och sorgen bakom.
För att lätta upp stämningen lite kan jag ju berätta att jag efteråt drömde att jag gick på internatskola och satt och konverserade med en kille med glasögon och pälsklädd näsa. Ibland funderar jag på att sammanställa alla mina drömmar i en bok med titeln: Man skulle kunna tro att jag var hög
