Det där med Casey Heynes
Pojke blir mobbad för att han är överviktig, får nog och slår ner (den avsevärt mindre) killen som mobbar honom - och blir sedan hyllad av världen. Är det bara jag som får lite ont i magen av detta?
Visst, man skall stå upp för sig själv. Man skall inte ta skit från andra. Och jag kan förstå att om man inte får någon hjälp i sådana lägen så brister det tillslut. På ett sätt vill jag kunna säga "good for you", men... nej. Våld är väl ändå inte bra? Ingen lösning? Om man ser hur han kastar iväg den andre killen så hade han lika gärna kunnat skadas svårt, kanske till och med dött... och då? Skulle vi säga "rätt åt honom" då? Till ett barn?
Det jag känner när jag ser den videon är sorg och ilska. Var är de vuxna?!! Var är de som skall skydda barnen mot mobbing, och lära dem hur man beter sig mot varandra? Var är de som skall se till att inget barn når bristningsgränsen och behöver agera på det här sättet?
Och vad är budskapet när vi skiter i att förhindra att barn hamnar i en sådan situation och sedan hyllar en våldsam hämnd/ett våldsamt försvar? När vi hejar på den mobbade killen som slår ner den andre...? Blir vi sedan förvånade vid skolmassakers... som faktiskt är en handling väldigt lik denna... bara det att de mobbade som nått sin gräns är lite äldre och har tillgång till vapen.
Jag vet inte jag. Är jag den enda? Den enda som inte ser ett roligt klipp som får mig att vilja hurra, utan ser ett tragiskt klipp på två unga pojkar, två barn, som båda två lider på sitt sätt. Som får en klump i magen och nästan vill gråta lite för att det är så världen ser ut.
Vi vuxna misslyckas... varje dag. Casey Heynes är påminnelsen om detta.
Visst, man skall stå upp för sig själv. Man skall inte ta skit från andra. Och jag kan förstå att om man inte får någon hjälp i sådana lägen så brister det tillslut. På ett sätt vill jag kunna säga "good for you", men... nej. Våld är väl ändå inte bra? Ingen lösning? Om man ser hur han kastar iväg den andre killen så hade han lika gärna kunnat skadas svårt, kanske till och med dött... och då? Skulle vi säga "rätt åt honom" då? Till ett barn?
Det jag känner när jag ser den videon är sorg och ilska. Var är de vuxna?!! Var är de som skall skydda barnen mot mobbing, och lära dem hur man beter sig mot varandra? Var är de som skall se till att inget barn når bristningsgränsen och behöver agera på det här sättet?
Och vad är budskapet när vi skiter i att förhindra att barn hamnar i en sådan situation och sedan hyllar en våldsam hämnd/ett våldsamt försvar? När vi hejar på den mobbade killen som slår ner den andre...? Blir vi sedan förvånade vid skolmassakers... som faktiskt är en handling väldigt lik denna... bara det att de mobbade som nått sin gräns är lite äldre och har tillgång till vapen.
Jag vet inte jag. Är jag den enda? Den enda som inte ser ett roligt klipp som får mig att vilja hurra, utan ser ett tragiskt klipp på två unga pojkar, två barn, som båda två lider på sitt sätt. Som får en klump i magen och nästan vill gråta lite för att det är så världen ser ut.
Vi vuxna misslyckas... varje dag. Casey Heynes är påminnelsen om detta.