Kontakt
Det är så svårt att beskriva de ögonblick då man känner att man har speciell kontakt med sitt barn, eller känslan man får av det. Ofta handlar det om små saker som kan låta helt obetydliga.
Som idag, när Nico åt banan. Jag bröt av små bitar av gav honom och så tog jag själv en tugga in i mellan. För att skoja lite med honom så tuggade jag väldigt övertydligt (för han tycker av någon anledning det är skoj att se oss tugga) och då log han och härmade sedan mitt tuggande. Gjorde exakt som jag, och man såg i hans ögon hur medvetet det var - att han ville skoja tillbaka. Det är då man inser att den lilla lilla bebisen börjar bli stor.
Sedan kan han ju ibland demonstrera samma sak på mindre charmiga sätt... som när Hampus säger "nej men spotta inte ut maten sådär" och Nico tittar på honom och säger ett bestämt "Dä" samtidigt som han spottar gröt på Hampus... Måste ju erkänna att jag inte kunde hålla mig utan gapskrattade.
Som idag, när Nico åt banan. Jag bröt av små bitar av gav honom och så tog jag själv en tugga in i mellan. För att skoja lite med honom så tuggade jag väldigt övertydligt (för han tycker av någon anledning det är skoj att se oss tugga) och då log han och härmade sedan mitt tuggande. Gjorde exakt som jag, och man såg i hans ögon hur medvetet det var - att han ville skoja tillbaka. Det är då man inser att den lilla lilla bebisen börjar bli stor.
Sedan kan han ju ibland demonstrera samma sak på mindre charmiga sätt... som när Hampus säger "nej men spotta inte ut maten sådär" och Nico tittar på honom och säger ett bestämt "Dä" samtidigt som han spottar gröt på Hampus... Måste ju erkänna att jag inte kunde hålla mig utan gapskrattade.
