Tankar om böcker
Jag var vaken lite för länge igår trots att jag la mig tidigt. Anledningen var att jag fastnade i en bok, som jag fortfarande läser, Gargoylen av Andrew Davidson. Hittills väldigt intressant, udda och framför allt skriven på ett härligt sätt. Rakt skrivet med ett väldigt flyt.
Det är en konst det där, att få texten att flyta fram på ett behagligt sätt. Svårt att förklara vad man menar. Dock kan jag ju försöka genom att berätta att jag först började läsa på Keith Richards självbiografi Livet, men fick sluta för den var nästan olidlig att läsa. Texten var så otroligt kompakt att det var som att lyssna på någon som berättar något i rasande fart, utan pauser och utan att stanna upp för att andas. Som att någon bara matar in information i huvudet på en. Usel berättarteknik.
Sedan började jag läsa på Ian McEwans bok Hetta men den hade lika usel textuppbyggnad den. I det fallet kändes det som att lyssna på ett fyllos osammanhängande svamlande.
Jag tycker som sagt var om böcker där texten flyter bra, där berättelsen liksom lever sitt eget liv och inte känns krystad. Sedan uppskattar jag orginalitet och förmågan att beskriva vardagliga ting på ett nytt sätt. Gargoylen har allt det. Skall ge ett mer omfattande omdöme när jag läst klart den. Nu skall jag försöka vakna.
Det är en konst det där, att få texten att flyta fram på ett behagligt sätt. Svårt att förklara vad man menar. Dock kan jag ju försöka genom att berätta att jag först började läsa på Keith Richards självbiografi Livet, men fick sluta för den var nästan olidlig att läsa. Texten var så otroligt kompakt att det var som att lyssna på någon som berättar något i rasande fart, utan pauser och utan att stanna upp för att andas. Som att någon bara matar in information i huvudet på en. Usel berättarteknik.
Sedan började jag läsa på Ian McEwans bok Hetta men den hade lika usel textuppbyggnad den. I det fallet kändes det som att lyssna på ett fyllos osammanhängande svamlande.
Jag tycker som sagt var om böcker där texten flyter bra, där berättelsen liksom lever sitt eget liv och inte känns krystad. Sedan uppskattar jag orginalitet och förmågan att beskriva vardagliga ting på ett nytt sätt. Gargoylen har allt det. Skall ge ett mer omfattande omdöme när jag läst klart den. Nu skall jag försöka vakna.
