Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Att vara mamma so far

Publicerad 2011-02-22 08:04:46 i Allmänt,

Och nu menar jag inte den känslomässiga biten, för den kan man ändå inte beskriva bra i ord. Det är en slags magisk upplevelse som man faktiskt inte kan föreställa sig om man inte varit med om det. Nej, jag tänker skriva lite om den praktiska biten.

Folk som inte har barn verkar ofta förfasas just över tanken på att byta blöjor. Men just den biten är nästan automatiserad vid detta laget och inget jag tänker på som varken speciellt jobbigt eller äckligt. Nu när han är lite större så är det dessutom inte lika många blöjbyten per dag. Kanske 3-4 kissblöjor och en bajsblöja, och inga byten på natten. Det enda aviga i samband med blöjbyten är när hela han skall smörjas in på grund av hans utslag, eller när man skall byta kläder eftersom han oftast blir arg av det.

Mata är inte jobbigt vad gäller ersättning. Han kan ju hålla flaskan själv dessutom, även om det beror ganska mycket på hans humör om han har lust att göra det. När det kommer till vanlig mat så är matning med gröt en ganska tidsödande och sölig uppgift... annan barnmat är söligt men snabbt avklarat då han kvickt kniper igen munnen och vägrar äta. Lite frustrerande dock eftersom man känner att han snart måste lära sig äta annan mat. Det mesta man ger i små bitar från ens egen mat vill han dock ha, som små bitar av en smörgås eller små bitar pasta. Hade man fått ge kryddad mat hade man nog kunnat ge honom små bitar korv och köttbullar och sånt med... men vet inte när man får börja göra så. Har har ju inga tänder än så han kan ju inte tugga riktigt heller även om han nog kan mosa det mesta mellan de käkarna med tanke på hur ont man får när han biter en i fingret.

När det kommer till att leka så kan han mer och mer roa sig själv med sina leksaker. Man kan lägga han på golvet, sätta honom i sin gåstol eller liknande och så kan han leka själv ett bra tag. Även om han nu kan snurra och vända sig så förflyttar han sig inte alltför långt. Känns som han är en bra bit från att börja krypa, eller ens åla. Han tycks inte direkt motiverad. Enda gången han verkligen försöker flytta sig är om han vill nå datorn eller någon av katterna.
Han kan inte sätta sig upp från liggande, men från halvliggande (typ babysittern) och han kan sitta några minuter ibland. Men han är inte stadig och rätt som det är så tippar han och faller. I matstol och så är det ju dock inga problem.

Han intresserar sig mycket för saker nu. Vill titta på allt och känna på allt. Sträcker sig efter saker och visar vad han vill ha. Katterna som har förr ignorerade är nu superspännande, men hans "klappande" går ut på att han tar en grabbanäve av deras päls och drar allt vad han kan så förr eller senare kommer de nog lappa till honom. Än så länge har de dock överseende plus att vi alltid är snabba med att lossa hans grepp.

Vad gäller ljud och kommande tal så kan han säga mer ordlika saker om han vill. Ibland kan han sitta och hålla små monologer eller "prata" med oss och försöka härma ord. Mest gillar han dock fortfarande sina ljud. Han tycker om att smacka, brumma som om han härmar en bil och göra pruttljud. Räcka ut tungan är ju jättekul och nya favoriten är att suga in överläppen så han får en liten anknäbb.

Han är väldigt sällan så att han gråter hejdlöst eller länge. Han kan gnällgråta när han är trött men slutar när han får sova. Han kan gråta om han är hungrig och han tror att man inte tänker ge honom mat (om man tex ställer ner flaskan på bordet och måste hämta något innan han får maten). De senaste dagarna har han dock börjat att gråta med tårar om han blir rädd, och han blir rädd för en hel del nu för tiden... om man nyser, hostar, han tippar när han sitter etc.
På natten kan han också brista ut i gråt som om han haft en mardröm ibland.

Nu har han ganska regelbundna sovtider även om det varierar hur ofta han vaknar på natten. Att lägga honom är för det mesta ganska lätt. Han sover ju i eget rum och vi sitter inte med honom när han skall somna utan vi lägger honom i sängen, ger honom nappen och stoppar om honom innan vi går ut. Ibland får man gå in fler gånger men om han är riktigt trött så somnar han oftast utan problem.

Att ha med honom utanför hemmet är för det mesta ganska lätt. I bilen sover han oftast eller sitter och pillar med något. Han kan dock sura och föra väsen om man står still länge med bilen. Om man kör honom i barnvagn så somnar han ofta om han inte ligger och tittar på saker.
Ha med honom på fik eller liknande är jättelätt för han tycker det är superspännande att få sitta i barnstol och titta på folk.
Att ha med honom hemma hos folk kan dock vara svårare om han inte kan leka med något. Han blir ofta trött och det är svårt att få honom att somna hemma hos andra även om det kan gå om man försöker länge.

Sammanfattningsvis är det en del att göra att ha en bebis, en heltidssysselsättning, och man får inte så mycket sömn som man skulle önska och man kan känna sig ganska trött ofta... men det är bra mycket lättare nu än innan... och han är ju såå söt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela