Sanningen
En bild jag återanvänder för att jag tycker om den så mycket <3
Det är så här. En mamma i mammagruppen är orolig då hennes barn har mycket humörsvängningar och verkar grinig och ledsen hela tiden. Hon blir orolig och ledsen då hon känner att det kanske är något fel. Hon tycker att det verkar som om andras barn är så glada och tillfreds.
Jag tycker det är så tråkigt att hon skall behöva må dåligt för hon är en underbar mamma med en jättego unge, och problemet är väl egentligen att vi alla har en tendens att ge en lite förskönad eller förenklad bild av vår tillvaro (även om man klagar och gnäller en hel del också). Man berättar ju hellre om de goa stunderna och de framsteg som sker än om frustrationen och bakslagen. Därför kan man sällan jämföra med det man läser om andras barn.
Nu vet ju inte jag exakt hur de har det hemma hos sig, men för att ge en bild av hur det kan se ut tänkte jag så sanningsenligt som möjligt beskriva hur en dag kan se ut här hemma. Viktigt är ju dock att också tänka på att alla barn är olika. En del barn är glada nästan jämt medan andra har ett himla humör, men oavsett växer de oftast upp till "vanliga" vuxna med ups and downs.
En dag i Nicos liv
Man vaknar oftast på morgonen av ett vrål innefrån hans rum. När man kommer in till honom så är han dock nästan alltid glad och ler stort. Att försöka få honom att somna om när han vill upp är omöjligt dock så det kan man lika gärna ge upp tanken på direkt.
Han är glad när man byter hans blöja men blir nästan alltid arg när man skall ta på honom kläder. Framför allt att trä armarna i tröjärmarna irriterar honom så då slänger han sig hit och dit och tjuter lite.
De första tio minuterna på morgonen kan han ofta ligga och leka själv och vara på glatt humör. Då är han antingen tyst eller småpratar trevligt för sig själv. Efter det börjar han dock bli mer och mer irriterad för det mesta. Han blir arg för att han inte kan åla överallt (som under bordet), att han inte kan nå saker han ser i t.ex. bokhyllan och många gånger vet man inte riktigt vad det är som irriterar honom. Sedan vet jag inte om själva ålandet irriterar honom eller om det är frustration över att han inte kan krypa eller komma fram tillräckligt fort för han låter irriterad nästan konstant när han är på golvet. Det är ett slags brölande stönande ljud som gör en galen. Ljudet eskalerar ju längre han ligger på golvet och slutar alltid med att han får ett utbrott och börjar vråla eller gråta. Om man skulle ignorera honom då så blir han istället hysterisk och bryter ihop så man måste ta upp honom. Ibland fungerar det att lägga honom någon annanstans, ibland får man sätta honom i gåstolen och ibland vill han sitta i mitt knä en stund. Då börjar det liksom om och han kan vara nöjd i fem minuter men sedan växer irritationen igen.
Han kan i ovanliga fall han längre stunder då han är på gott humör, men just nu hör det till ovanligheterna. Om han sitter i gåstolen medan jag grejar i köket så kan han ofta vara glad i någon halvtimma men ibland blir han arg med en gång och då vrålar han tills man tar upp honom. Han är också oftast på glatt humör den första stunden han träffar Hampus på dagen, och ibland om han får sitta mellan oss i soffan och se en film. Men lika ofta som han är glad och nöjd av detta, lika ofta får han istället små utbrott och gnäller. När man har besök är han dock oftast på glatt humör hela tiden om han inte skulle bli mycket trött.
Han vill vara där vi är hela tiden och helst skall jag och Hampus då vara i samma rum. Om man bara lämnar rummet någon sekund så kan han bryta ihop fullständigt så man får inte alltid så mycket gjort. När jag skall greja i källaren så kan jag ju tex ta med honom men eftersom jag behöver gå fram och tillbaka mellan olika rum där nere och han inte kan ta sig över trösklarna så blir han ledsen nästan med en gång och bara sitter och skriker tills jag ger upp.
När det kommer till maten så fungerar det lite olika. Sin gröt äter han oftast bra även om det tar lång tid för han är så okoncentrerad, annan mat vill han ibland äta och ibland går det trögare. Ibland kan han sitta och halvgråta genom hela måltiden utan att man fattar varför. Sin ersättning vill han ibland inte alls ta och det senaste är att han vill dricka den en klunk i taget och vill att man tar ut flaskan ur hans mun mellan varje klunk. Om man inte gör som han vill bryter han ihop och gråter. Om man äter borta eller på kafé så går det bra för det mesta.
Han vill äta ganska ofta men inte så mycket åt gången. Han måste få något att tugga på när vi äter för annars blir han skogstokig. Sedan får jag erkänna att jag kan använda mat nästan som mutor ibland. När jag inte står ut med att höra hans eviga brölande så händer det att jag ger honom en bit frukt eller en majskrok bara för att det skall vara tyst en stund.
Sovandet har fungerat bra i perioder. Eller han har alltid vaknat på nätterna och velat äta, men förr kunde man i princip bara lägga honom i sängen så somnade han. Nu tar det på dagarna runt en timma att få honom att somna och till natten kan det ta upp till fyra timmar. Han är trött men han vägrar bara sova. Han snurrar runt och ålar sig i sängen och tjuter, sedan vill han hålla ens hand eller bli klappad på huvudet, han vill att man sjunger men bland blir han arg om man gör det. Ofta vet han nog inte vad han vill, han är trött men kommer inte till ro. Att få honom att somna tar oftast flera försök och ett satans tålamod. Nu har alltså nattsömnen blivit något bättre men i perioder vaknar han en gång i halvtimman och är ledsen.
Skall man åka någonstans så går det ofta till så att han blir lite ledsen och upprörd när man tar på ytterkläder och han får ett mindre utbrott när han skall spännas fast i bilstolen. Hur han är när man åker bil varierar dock stort. Ibland är jan tyst och lugn hela tiden och ibland brölar han och skrker och försöker ta sig loss från stolen. När man är i affärer är han oftast tyst och lugn, om jag planerat tiden så han varken är hungrig eller trött för om han är det så gnäller och gråter han hela tiden. Han tycker dock inte om att sitta i barnvagnen om den står still så man måste röra på den hela tiden för att han inte skall bli arg. Det händer att jag mutar med majskrok i affären för att han skall hålla sig lugn och inte bröla för mycket.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att när han är pigg och mätt så skulle man kunna hålla honom på gott humör större delen av tiden om man konstant satt med honom, flyttade honom från plats till plats med korta intervaller och hela tiden gav honom något nytt att titta på. Men det orkar och kan man inte hela tiden och då blir han arg. Visst har det hänt att jag och Hampus oroat oss och tänkt att "kan han ha ADHD eller nåt" men jag tror inte det. Jag tror att han är en viljestark liten person som vill mer än han kan och det gör honom oerhört frustrerad, i kombination med att han nu är i en fas då han vill ha mycket trygghet och närhet samtidigt som han vill utforska världen.
Nu låter det som om jag anser att jag har världens jobbigaste barn men så är det inte. Jag älskar honom mest av allt och i hans glada stunder så är han helt underbar och hans leenden gör en alldeles lycklig... men man blir trött, mycket trött, av det eviga gnällandet och oljudet... och man oroar sig över hans ständiga missnöje för man vill ju att han skall vara lycklig.
Kan även berätta att detta inlägg tog över en timme att skriva då jag fick pausa sju gånger för att ta hand om en vrålande liten plutt. Men jag älskar honom, han är fantastiskt <3
