OMG
Har inte sovit så mycket i natt. Nico har haft magknip och hanterat detta genom att knorra högljutt och vilja äta lite grann en gång i halvtimmen ungefär.
Varje gång man lyft upp honom han han satt igång och fisa ljudligt. Och den stanken... omg... den går inte att beskriva. Det finns inget annat i världen man frivilligt skulle fortsätta hålla i om det började lukta så! Ibland får jag till och med lite kväljningar och tvingads hålla andan tills stanken minskat något.
Vill ju dock inte att lilla plutten skall märka att han nästan gasar ihjäl sin stackars mor. Så ler, pussar och kommenterar pruttarna glatt - och på ett sätt gör de ju en lite glad för man vet att trycket i hans mage släpper. Och hans vältajmade och oerhört högljudda fisar har ju ganska ofta fått oss att skratta högt. Som när vi var i väntrummet hos barnläkaren och Nico ligger i barnvagnen och avfyrar hela arsenalen och alla andra i väntrummet stirrar på mig och Hampus och undrar vem av oss det är som är helt socialt missanpassad och nästan skiter ner sig offentligt.
Nu har Hampus gått till jobbet och lillen är nerbäddad bredvid mig i sängen. Förhoppningsvis skall jag få några lugna timmar till, och H skulle inte stanna så länge på jobbet idag trodde han.
Sedan är det helg. Fan vad veckan gått fort. Blir lite rädd och tänker att Nico snart kommer vara 15. Visst är bebistiden sååå jääävla jobbig, men han är ju så satans söt och go.
När jag var liten brukade jag fantisera om att jag skulle uppfinna ett medel som man skulle ge till katter så att de var kattungar för alltid, kanske skulle funka på bebisar med :) Fast då skulle det inte finnas några att ta hand om dem för alla föräldrar skulle sakta förtvina och dö..haha
Varje gång man lyft upp honom han han satt igång och fisa ljudligt. Och den stanken... omg... den går inte att beskriva. Det finns inget annat i världen man frivilligt skulle fortsätta hålla i om det började lukta så! Ibland får jag till och med lite kväljningar och tvingads hålla andan tills stanken minskat något.
Vill ju dock inte att lilla plutten skall märka att han nästan gasar ihjäl sin stackars mor. Så ler, pussar och kommenterar pruttarna glatt - och på ett sätt gör de ju en lite glad för man vet att trycket i hans mage släpper. Och hans vältajmade och oerhört högljudda fisar har ju ganska ofta fått oss att skratta högt. Som när vi var i väntrummet hos barnläkaren och Nico ligger i barnvagnen och avfyrar hela arsenalen och alla andra i väntrummet stirrar på mig och Hampus och undrar vem av oss det är som är helt socialt missanpassad och nästan skiter ner sig offentligt.
Nu har Hampus gått till jobbet och lillen är nerbäddad bredvid mig i sängen. Förhoppningsvis skall jag få några lugna timmar till, och H skulle inte stanna så länge på jobbet idag trodde han.
Sedan är det helg. Fan vad veckan gått fort. Blir lite rädd och tänker att Nico snart kommer vara 15. Visst är bebistiden sååå jääävla jobbig, men han är ju så satans söt och go.
När jag var liten brukade jag fantisera om att jag skulle uppfinna ett medel som man skulle ge till katter så att de var kattungar för alltid, kanske skulle funka på bebisar med :) Fast då skulle det inte finnas några att ta hand om dem för alla föräldrar skulle sakta förtvina och dö..haha
