Ok då, lite mer blödig
Jag har ju tidigare hävdat att jag minsann inte blivit mer blödig än innan jag fick barn. Inte helt sant har jag nu märkt Både jag och Hampus är mer känsliga än innan vad gäller verkliga händelser som involverar barn.
Igår läste jag i tidningen om den lille tvååringen som blev kidnappad av en galning i Skåne. Var helt lugnt tills jag läste delen där det stod om hur mamman stått en bit ifrån och ropat till sin son att inte vara rädd och att mannen var snäll, för att den lille pojken inte skulle vara rädd. Då blev det tjockt i halsen och tårarna vällde upp.
Det var så rörande hur hon kämpat för att hålla sig lugn för sitt barns skull och jag tänkte på hur det hade känts om det var Nico, på att man skulle göra vad som helst för sitt barn.
Så ok då, lite mer blödig har jag blivit. Lite.
Igår läste jag i tidningen om den lille tvååringen som blev kidnappad av en galning i Skåne. Var helt lugnt tills jag läste delen där det stod om hur mamman stått en bit ifrån och ropat till sin son att inte vara rädd och att mannen var snäll, för att den lille pojken inte skulle vara rädd. Då blev det tjockt i halsen och tårarna vällde upp.
Det var så rörande hur hon kämpat för att hålla sig lugn för sitt barns skull och jag tänkte på hur det hade känts om det var Nico, på att man skulle göra vad som helst för sitt barn.
Så ok då, lite mer blödig har jag blivit. Lite.
