Knyttets alla rädslor
Man hade ju inte med hedern i behåll kunnat kalla sig själv knytte om man inte var en rädd varelse, och om man känner mig vet man att jag är rädd för det mesta. Har alltid varit.
När jag var liten, liten var jag bland annat rädd för gräs. Om man satte i barbent i gräset lyfte jag benen från marken och balanserade på blöjan. Framför allt var jag rädd för saker som gick på batteri. Själv hävdar jag att detta var ett tecken på intelligens :) Jag förstod ju att dessa saker inte levde och därmed inte borde röra på sig. Allt med batterier orsakade därför hysteri hos mig, även vissa klockor, och inte ens efter att batterierna tagits bort kunde dessa saker få vistas i min närhet.
Sedan fortsatte jag att vara rädd för saker, även om det var nya saker. Batteridrivna ting skrämmer mig inte längre, men känner extrem ångest inför tomten och alla andra utklädda människor (clowner, Lisebergskaniner, BingoBerra..haha) fortfarande.
Tycker även allt som jag inte gjort tidigare är ganska läskigt. Förändringar övere huvudtaget är rätt otrevligt. Nu låter jag lite som Rainman, men jag är inte helt begränsad av mina rädslor för jag gör oftast saker ändå. Åker dock inget på Liseberg för ser ingen anledning att plåga mig själv för skoj skull.
Som kanske framkommit är jag även rädd för att köra bil. Trodde att denna rädsla skulle försvinna efter ett tag av bilskörande men är fortfarande rädd varje gång. Är inte bara rädd för att köra bil, utan även rädd för att åka bil (olika mycket beroende på vem som kör, vissa är jag nästan inte alls nervös med), rädd för att åka buss och flyga skall vi inte tala om. Tåg är dock oftast ok. Med andra ord innebär förflyttning alltid ett visst mått av nervositet.
Vissa av mina rädslor hade jag säkert kunna övervinna med träning, men just det där med transportmedel är klurigt. För mig är det ju en ganska logisk rädsla. Man förlyttar sig jättensnabbt inuti en stor metallgrej, bland andra som förflyttar sig jättensnabbt inuti en stor metallgrej - om de gör minsta fel kan de köra på mig så jag blir skadad eller dör, samma sak om jag gör fel, man kan köra på människor, det kan hoppa fram djur, tänk om jag plötsligt skulle svimma.... Det kan hända hur mycket som helst. Ingen fobiterapeut kan ju säga till mig att det inte är farligt.
Håller därför med Seinfeld när han skämtade om att människor måste vara korkade eftersom de över huvudtaget behövde uppfinna hjälmen - att istället för att undvika aktiviteter som kan krossa vår skalle så uppfinner vi hjälm.
Jag känner nog samma sak gällande t.ex. airbag.... och önskar att de kunde stoppat bilens utveckling då de inte kunde köra fortare än 50km/timmen :)
När jag var liten, liten var jag bland annat rädd för gräs. Om man satte i barbent i gräset lyfte jag benen från marken och balanserade på blöjan. Framför allt var jag rädd för saker som gick på batteri. Själv hävdar jag att detta var ett tecken på intelligens :) Jag förstod ju att dessa saker inte levde och därmed inte borde röra på sig. Allt med batterier orsakade därför hysteri hos mig, även vissa klockor, och inte ens efter att batterierna tagits bort kunde dessa saker få vistas i min närhet.
Sedan fortsatte jag att vara rädd för saker, även om det var nya saker. Batteridrivna ting skrämmer mig inte längre, men känner extrem ångest inför tomten och alla andra utklädda människor (clowner, Lisebergskaniner, BingoBerra..haha) fortfarande.
Tycker även allt som jag inte gjort tidigare är ganska läskigt. Förändringar övere huvudtaget är rätt otrevligt. Nu låter jag lite som Rainman, men jag är inte helt begränsad av mina rädslor för jag gör oftast saker ändå. Åker dock inget på Liseberg för ser ingen anledning att plåga mig själv för skoj skull.
Som kanske framkommit är jag även rädd för att köra bil. Trodde att denna rädsla skulle försvinna efter ett tag av bilskörande men är fortfarande rädd varje gång. Är inte bara rädd för att köra bil, utan även rädd för att åka bil (olika mycket beroende på vem som kör, vissa är jag nästan inte alls nervös med), rädd för att åka buss och flyga skall vi inte tala om. Tåg är dock oftast ok. Med andra ord innebär förflyttning alltid ett visst mått av nervositet.
Vissa av mina rädslor hade jag säkert kunna övervinna med träning, men just det där med transportmedel är klurigt. För mig är det ju en ganska logisk rädsla. Man förlyttar sig jättensnabbt inuti en stor metallgrej, bland andra som förflyttar sig jättensnabbt inuti en stor metallgrej - om de gör minsta fel kan de köra på mig så jag blir skadad eller dör, samma sak om jag gör fel, man kan köra på människor, det kan hoppa fram djur, tänk om jag plötsligt skulle svimma.... Det kan hända hur mycket som helst. Ingen fobiterapeut kan ju säga till mig att det inte är farligt.
Håller därför med Seinfeld när han skämtade om att människor måste vara korkade eftersom de över huvudtaget behövde uppfinna hjälmen - att istället för att undvika aktiviteter som kan krossa vår skalle så uppfinner vi hjälm.
Jag känner nog samma sak gällande t.ex. airbag.... och önskar att de kunde stoppat bilens utveckling då de inte kunde köra fortare än 50km/timmen :)
