Knyttet - kort men tjock

Visst får man fortfarande inte sova så mycket som man önskar, och visst kan han gråta och skrika ibland, men när jag läste mina inlägg på min gamla blogg från när plutten var runt 1 månad gammal så inser jag den enorma skillnaden. Då skrev jag så här efter en fruktansvärt jobbig dag:

Kanske får man trösta sig med att tänka så här:
Trots allt så kastar jag inte ut bebis genom fönstret - jag ger honom mat även om han gången innan spottade ut den över hela mig och sig själv och fortsatte gråta. Jag går inte och lägger honom i bilen för att få lugn och ro inne - jag byter hans blöja trots att han bajsar på mig och gallskriker som om jag torterade honom under hela bytet. Jag lämnar honom inte under en gran i skogen - jag sitter orörlig med honom i famnen även om det innebär att jag får spendera en timme med att stirra in i väggen om det råkar vara det enda sättet att få honom att somna. Och jag vyssar, sjunger och klappar på hans lilla huvud, och bär runt, vaggar och torkar kräks... allt iklädd nerspydda kläder och med smutsigt okammat hår... och inte en enda gång önskar jag att han inte fanns... jag bara innerligt önskade att jag fick sova.

Så känner jag aldrig längre. Han kan vara lugn nu. Han slipper bli lämnad i skogen :)