Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Monster och små pluttar

Publicerad 2010-11-25 08:25:40 i Nytt på bebisfronten,

Jag mådde inte bra igår alls kan man sammanfatta. Jag tog åt mig av allt Hampus sa och kände mig kritiserad och anklagad. Kände mig ensam. Fick känslor av att Hampus var arg på mig, kanske rent av tyckte illa om mig. Ja, allt eskalerade och var kaotiskt. Tills jag insåg att en gammal ovälkommen bekant kommit på besök. En bekant jag sluppit i ett år nu. Vad talar jag om? Fucking jävla PMS.

PMS är inget jag saknat under graviditeten. När andra pratade om humörsvängningar under graviditeten njöt jag av att för en gång skull slippa känna att hela världen går under en gång i månaden. Slippa ångesten och det efterföljande dåliga samvetet. Stackars, stackars Hampus.

Mitt upp i allt detta kaos så mådde alltså Nico inte alls bra. Han är väl lite småförkyld så han är trött och grinig. Dock började han få hysteriska anfall efter en stund varje gång han somnat. Att få honom att somna över huvudtaget igår var långa procedurer i flera steg enligt tidigare inlägg. När han sovit ungefär en halvtimma varje gång så började han gallskrika helt hysteriskt med tårarna sputande. Ungefär som när han fick vaccineringen. Varje gång tog det ca tjugo minuter att lugna honom. Han skrämde oss riktigt ordentligt.

Sedan när han väl somnade för natten igår så sov han dock bra ända tills 3 i natt och efter det tills 7. När han vaknade i morse var han på gott humör en halvtimma men nu är det bara gnäll och gråt. Hampus jobbar och jag vet inte hur jag skall orka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela