Jag har blivit trist
Läsarsiffrorna bara dalar för min blogg just nu. Jag måste ha gått och blivit tråkig. Kanske borde man hitta på något kul att skriva om...hmmm... att jag stod halvsovande och bytte bajsblöjan från helvetet klockan 7 i morse känns ju lite som en upprepning.
Att Nico vaknade 22, 01, 05 och 07 och ville äta... snacka om repris. Vid närmare eftertanke så händer det väl inget spännande i mitt liv. Allt handlar om bebis, och just nu även bilen. Och att skriva om hur jag ibland gråter när jag måste köra bil... det känns ju mer tragskt än underhållande, och med en klar psykovarning.
Igår när jag skulle åka och hämta Hampus syster var det mörkt, halt, dörrarna gick först inte upp, det var is på rutorna både inne och ute och jag bara skakade av skräck. Till och med höjde rösten åt Hampus när han försökte lugna mig (och det händer verkligen inte ofta): "Det är inte DU som skall köra, och det är inte DU som är rädd". Orättvist av mig, han skulle kört om han hade kunnat.
Har spenderat mycket tid med att titta på ny bil nu och fundera över hur vi skall ha råd. Måste ta på avbetalning och en NY ny bil blir för dyrt, men får bli en sådär halvny bil.
Nico ville upp vid 7 och sitter nu i babysittern och gosar med sin filt. Har insett att han faktiskt tycker om sin allra första filt bättre än snuttekaninen. Blir kanske så att den kommer får bli en stor snuttefilt. Han tar den i händerna och gnuggar den mot näsan. Jättesött. Sedan tittar han lite på den ibland, och pratar med den.
Han har också börjat roa sig med att ta tag i nappen, ta ut den ur munnen och sätta tilbaka den igen. Blir mycket nöjd de gånger det fungerar. Ibland blir det helt fel och han tappar den och då blir han upprörd, men ibland blir det bara halvfel och den kommer in på sniskan lite och då passar han på att smaka lite på den.
Efter jag kört Hampus syster till bussen idag skall vi spendera resten av dagen i sängen och se Star Trek typ. Ladda batterierna. Imorgon måste jag på något sätt ta mig in till Stenungsund i skitbilen och lämna vinterdäcken på lagning.
Att Nico vaknade 22, 01, 05 och 07 och ville äta... snacka om repris. Vid närmare eftertanke så händer det väl inget spännande i mitt liv. Allt handlar om bebis, och just nu även bilen. Och att skriva om hur jag ibland gråter när jag måste köra bil... det känns ju mer tragskt än underhållande, och med en klar psykovarning.
Igår när jag skulle åka och hämta Hampus syster var det mörkt, halt, dörrarna gick först inte upp, det var is på rutorna både inne och ute och jag bara skakade av skräck. Till och med höjde rösten åt Hampus när han försökte lugna mig (och det händer verkligen inte ofta): "Det är inte DU som skall köra, och det är inte DU som är rädd". Orättvist av mig, han skulle kört om han hade kunnat.
Har spenderat mycket tid med att titta på ny bil nu och fundera över hur vi skall ha råd. Måste ta på avbetalning och en NY ny bil blir för dyrt, men får bli en sådär halvny bil.
Nico ville upp vid 7 och sitter nu i babysittern och gosar med sin filt. Har insett att han faktiskt tycker om sin allra första filt bättre än snuttekaninen. Blir kanske så att den kommer får bli en stor snuttefilt. Han tar den i händerna och gnuggar den mot näsan. Jättesött. Sedan tittar han lite på den ibland, och pratar med den.
Han har också börjat roa sig med att ta tag i nappen, ta ut den ur munnen och sätta tilbaka den igen. Blir mycket nöjd de gånger det fungerar. Ibland blir det helt fel och han tappar den och då blir han upprörd, men ibland blir det bara halvfel och den kommer in på sniskan lite och då passar han på att smaka lite på den.
Efter jag kört Hampus syster till bussen idag skall vi spendera resten av dagen i sängen och se Star Trek typ. Ladda batterierna. Imorgon måste jag på något sätt ta mig in till Stenungsund i skitbilen och lämna vinterdäcken på lagning.
