Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Förvånad

Publicerad 2010-11-11 12:17:18 i Kärleken,

När sköterskan på BVC frågade mig om saker som om Hampus hjälper till med Nico, om han förväntar sig att jag skall göra allt hemma osv. så skrattade jag och tänkte att vilken värld lever hon i. 2010 nu, tänkte jag, då ligger inte allt ansvar på kvinnan. Men ju mer jag pratar med andra mammor, både "i verkligheten" och på nätet, så inser jag att det kanske är jag som är lyckligt lottad.

Hos oss har det aldrig handlat om att han "hjälper" mig. Vi hjälps åt. Vi har lika mycket ansvar, är lika mycket föräldrar. Visst tar jag kanske en större del av natten om Hampus skall jobba dagen efter (men han har honom oftast fram till i alla fall midnatt så jag hinner sova en del innan) och jag har ju honom under tiden Hampus är på jobbet. När Hampus är ledig tar han dock ofta hela nätter, eller i alla fall en stor del av den, och den tid vi båda är hemma och vakna så turas vi om.

Vi hjälps åt vad gäller städning, matlagning och allting annat. Visst kanske jag får ha koll på att det som behövs köps hem och ha hand om planering eftersom Hampus är lite av en förvirrad proffessor..hehe... men jag å min sida är den som stökar ner mest så skall inte klaga.

Tycker det är en så underlig inställning det där med att hem och barn på något sätt skulle vara kvinnans ansvar och att mannen kan vara snäll och hjälpa till. Är tacksam att vi inte har det så.

Kommentarer

Postat av: Tess

Publicerad 2010-11-11 22:09:37

Jag är också lyckligt lottad :-) Vi delar på ansvaret. Men har märkt att män ofta blir sedda som "duktiga" om de gör nåt medan kvinnor SKA göra det :-S

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela