Den där skräcken
Läste detta inlägg på Sofias blogg. Känner igen känslan.
När jag var i mitten av tonåren hade jag en kattunge. Varje natt vaknade den stackars kattungen av att jag skakade henne i panik, för varje natt när hon sov fick jag för mig att hon var död.
Jag trodde, men tanke på alla mina nojjor, att jag skulle vara lika hysteriskt rädd när det kommer till Nico, men konstigt nog har jag lyckats hålla skräcken under kontroll. Visst vill jag gärna kolla till honom ofta, ofta... men jag har det inte i närheten av så jobbigt som Sofia har det just nu (tänker på dig och hoppa det snart blir bättre!).
Ibland tänker jag att de inte borde upplysa så mycket om PSD till föräldrar. Det är ju faktiskt ganska (väldigt) ovanligt. Kunde de inte bara säga att man bör undvika vissa sovstälningar etc. för att det blir för varmt/är obekvämt för bebisen/kan orsaka snett skellett eller va fan som helst. Man hade ju lyssnat eftersom man vill sin bebis bästa. Kunde de inte ljuga bara lite för vår sinnesros skull?
Det känns lite som när de har sexualkunskap i skolan och tar upp AIDS. Hela tjusningen med sex bleknar ju lite om man fokuserar mest på att man kan dö av det, även om risken är ytterst liten. Man hade kunnat njuta ännu mer av spädbarnstiden om man inte hade hört allt prat om PSD... till och med namnet har de fått till sådär extra obehagligt....sådär så man inte ens vill säga det utan använder förkortningen.
Istället för att fokusera på hemskheter och sådant som kan vara jobbigt borde BB skicka hem en tillsammans med en handduk med texten från Liftarens guide till galxen: DON´T PANIC. Det bästa rådet man kan få.
När jag var i mitten av tonåren hade jag en kattunge. Varje natt vaknade den stackars kattungen av att jag skakade henne i panik, för varje natt när hon sov fick jag för mig att hon var död.
Jag trodde, men tanke på alla mina nojjor, att jag skulle vara lika hysteriskt rädd när det kommer till Nico, men konstigt nog har jag lyckats hålla skräcken under kontroll. Visst vill jag gärna kolla till honom ofta, ofta... men jag har det inte i närheten av så jobbigt som Sofia har det just nu (tänker på dig och hoppa det snart blir bättre!).
Ibland tänker jag att de inte borde upplysa så mycket om PSD till föräldrar. Det är ju faktiskt ganska (väldigt) ovanligt. Kunde de inte bara säga att man bör undvika vissa sovstälningar etc. för att det blir för varmt/är obekvämt för bebisen/kan orsaka snett skellett eller va fan som helst. Man hade ju lyssnat eftersom man vill sin bebis bästa. Kunde de inte ljuga bara lite för vår sinnesros skull?
Det känns lite som när de har sexualkunskap i skolan och tar upp AIDS. Hela tjusningen med sex bleknar ju lite om man fokuserar mest på att man kan dö av det, även om risken är ytterst liten. Man hade kunnat njuta ännu mer av spädbarnstiden om man inte hade hört allt prat om PSD... till och med namnet har de fått till sådär extra obehagligt....sådär så man inte ens vill säga det utan använder förkortningen.
Istället för att fokusera på hemskheter och sådant som kan vara jobbigt borde BB skicka hem en tillsammans med en handduk med texten från Liftarens guide till galxen: DON´T PANIC. Det bästa rådet man kan få.
