Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Dag 6 av 30 - ???

Publicerad 2010-12-01 08:18:41 i Allmänt,

Ok, nu kommer jag fuska. Temat idag är Min dag, men jag skriver ju om min dag varje dag så det känns inte så kul. Så jag gör så här Min dag, och skriver istället om Mina djur.

Kan börja med att skriva att jag i mina dagar haft en hel del djur. Och då menar jag verkligen en hel del. Jag växte upp på en bondgård och från början hade vi en hel drös kor, höns, vid något tillfälle ankor och två grisar (Wilbur och Magnus). Vi slutade dock ha djur som vi slaktade ett tag efter det att jag och min bror faktiskt insåg att det var det som hände med djuren. Innan dess tyckte jag visserligen att det var mystiskt att våra djur alltid "sprang bort", men köpte det.

Vi hade en del travhästar när jag var liten med, och när jag fyllde ett fick jag min första ponny. En, för sin ras ganska stor, shetlandsponny som hette Ballerina. Som liten kallade jag henne dock för Ballen utan att veta vad alla andra använde det ordet för att beskriva, vilket också ledde till en rolig incident när vi besökte Borås djurpark och jag kommenterade att shettisarna där var så små och min mamma svarar: Men Emma, det är för att din Balle är så stor.
Vi fick lite undrande blickar den gången :)

När vi upphörde med att ha kor så började vi ha mer hästar och hade så småningom uppfödning av welschponnier. Jag tror vi som mest hade 13 hästar/ponnier på en gång, och då räknar jag inte med de andra hästarna i stallet som var inackorderade. En dröm för en liten hästtjej med andra ord. Jag var dock rädd för hästar under en period under min uppväxt, ironiskt nog, men sedan hade jag en riktig hästfas tills dess att jag kom upp i övre tonåren och skola och vänner tog för mycket tid och mina ledproblem gjorde det svårt för mig att hålla på med hästarna på samma sätt som innan. Det var en härlig tid i alla fall och jag kan sakna det.

Som liten hade jag även en kanin med det fantasifulla namnet Ninen :). Hon levde i perioder lös på gården och var väl inte världens mest tama kanin. Gammal blev hon i alla fall. Efter henne kom en hel del kaniner, men den riktiga älsklingen var Bonnie. När hon dog sörje jag riktigt mycket, även om största sorgen var när Ballerina dog när jag var 9. Jag grät nog dagligen i ett år efter det.

Även efter att vi slutat ha höns hade stallet förresten en maskot i form av dvärgtuppen Patrik som levde fritt bland hästarna :).

Vi hade en hund under min uppväxt, Zack. Han var en blandning mellan schäfer och doberman och kunde säkert skrämma den som inte visste att han var världens snällaste. Han var dock mest mammas hund men hela familjen var helt förstörd när han blev väldigt sjuk och var tvungen att avlivas. Det tycker jag faktiskt är en fin sak med min uppväxt och det är att jag fick lära mig att djur inte "bara är djur" utan våra vänner och familjemedlemmar. När våra djur gick bort var det inte bara vi barn som var ledsna utan även mamma och pappa sörjde.

Katter, som är mitt favoritdjur, hade vi många av under min uppväxt. Tyvärr, kan man kanske skriva eftersom anledningen var att närheten till en stor väg innebar att de sällan levde att bli mycket mer än årsgamla. Det är anledningen till att mian föräldrar nu har innekatter och att även mina katter är innekatter. Ibland funderar jag på att se om jag kan ha mina ute också, men tanken på att en av dem skulle kunna bli överkörd är för jobbig att hantera. Jag har många fina kattminnen dock. Molly, min grå katt som jag brukade köra omkring i dockvagnen och som satt på flaket till min trehjuling när jag cyklade runt. Mini och Kompis, som var hennes ungar. Missan, Gosan, Putte och Pelle.
En av mamma och pappas innekatter idag, Alice, är egentligen min katt. Det var hon som fick uppleva att bli skakad varje natt för att jag trodde att hon var död :).

När jag flyttade hemifrån hade jag ett tag en dvärghamster, Chelsie. Sötare djur får man nog leta efter, men tror inte jag kommer ha en igen för de lever ju bara runt något år och blir alldeles för ledsen när djur går bort.
Sedan skaffade jag katterna Tesslan och Basten. Basten som var en underbar kelig katt som inte kunde jama fick dock avlivas efter att han fått någon typ av hjärnskada efter kastreringen. Det var en stor sorg. För att Tesslan skulle slippa vara ensam skaffades sedan Norpan.

Tesslan och Norpan är de katter jag har idag. Tesslan är smart, självständig och tycker om att rusa runt i huset. Norpan är lite korkad, har dålig hygien och tror att hon är en kattunge (hon blev antagligen tagen från sin mamma alldeles för tidigt)... och hon är megatjock också. Något jag älskar med min man är att han älskar mina katter lika mycket som jag gör, och de älskar honom tillbaka. Han har gjort mina katter mycket lugnare och är en av få som kan lyfta dem.

Att växa upp med djur innebär många roliga, skrämmande och sorgliga minnen - men jag väljer att tänka på de bra minnena. Mata kalvar med ersättning. Se föl och kalvar födas och ta sina första stapplande steg. Vakna på morgonen av att någon lägger en kattunge på ens bröstkorg. Fly från stallet och gömma sig i bilen när man upptäcker att en av tjurarna kommit lös. Åka pulka efter häst på vintern. Ja, det finns hur mycket som helst.

Önskar att Nico kunde få uppleva en sådan uppväxt egentligen, men mina föräldrar har inga djur kvar på gården och jag har varken pengarna eller orken att ha massa djur. Jag vill dock att han skall få uppleva glädjen med att ha en kattunge när han blir större.
När vi funderat på om vi skulle behålla Robbans två katter är det en av anledningarna till att jag tvekat... om vi har fyra katter kan vi inte skaffa en kattunge till senare. Fem katter hade varit lite för mycket.

Nico kommer också han få lära sig att djur förtjänar respekt och inte är leksaker eller ägodelar. När jag var liten sa mamma alltid att om katter sover så låter man den vara, och även om jag som liten kanske nästan ströp en och annan katt när jag skulle "sätta på dem halsband" och liknande så lärde jag mig snart att låta djuren vara när de ville vara ifred. Med tanke på mina katters humör så lär de nog lära Nico detta på egen hand också för den delen :/


Norpan


Tesslan

En katt gör ett hus till ett hem <3

Kommentarer

Postat av: sofia

Publicerad 2010-12-01 10:59:18

låter härligt! jag ör ju själv en riktig djurmänniska, men har det inte från familjen utan det har kommit av sej själv. kerstin kommer åxå få växa upp med djur och kommer få ha enorm respekt för att djuren åxå är egna individer :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela