Dag 21 av 30 - Ett annat ögonblick
Som vanligt när jag skall dela med mig av minnen och ögonblick så kan jag inte välja och det slutar med att jag delar med mig av flera stycken. Dock kan det vara svårt med just ögonblicksminnen eftersom de ibland har en tendens att fokusera på detaljer som egentligen inte har med själva händelsen att göra.
Nu var jag visserligen himlans liten vid tillfället, men om vi tar min lillebrors födelse som exempel så minns jag inte hur han såg ut som nyfödd eller hur det var på BB... ingenting sånt. Om jag försöker minnas min brors födelse så minns jag bara en grön telefon. För i mina morföräldrars hall stod en grön telefon och det var den som ringde då de meddelade oss att nu var han född. Själva samtalet minns jag dock inte heller. Bara den gröna telefonen.
Tänkte dock dela med mig av några barndomsminnen idag, några jag trots allt kommer ihåg. Några av de minnena som gör mig sådär lite varm i hjärtat.
Min mamma var en pysselmamma när jag var liten och hon hittade alltid på roliga saker man kunde göra. En dag överraskade hon och en annan mamma oss (jag, lillebror, andra mammans två barn) med att ha skapat en skattjakt. Vi fick en karta att följa, det fanns ledtrådar och slutligen en liten skatt att finna i slutet. Jag minns att vi tyckte det var fruktansvärt roligt och spännande... och extra kul just eftersom det kom så spontant.
Min pappa spenderade mycket tid ute i stallet med djuren och jag följde ofta med (hade till och en sån där blå bonnoverall i barnstorlek..hehe). Det mest spännande var dock när hästarna skulle föla och man kunde bli väckt mitt i natten av mina föräldrar som sa att "kom nu"... och så fick man ta på sig skor och jacka ovanpå pyjamasen och gå ut i mörkret och upp till stallet och se på när ett litet föl föddes. Ibland skålades det efteråt.
Att vara barn var så magiskt. Och även om man vet att många av ens minnen blivit lite ändrade med tiden, och att ens små barnögon kanske inte alltid uppfattade saker som de egentligen gick till, så spelar det ingen roll. För det är ens egna magiska minnen, och om det gick till exakt så som man minns är av mindre vikt.
Nu var jag visserligen himlans liten vid tillfället, men om vi tar min lillebrors födelse som exempel så minns jag inte hur han såg ut som nyfödd eller hur det var på BB... ingenting sånt. Om jag försöker minnas min brors födelse så minns jag bara en grön telefon. För i mina morföräldrars hall stod en grön telefon och det var den som ringde då de meddelade oss att nu var han född. Själva samtalet minns jag dock inte heller. Bara den gröna telefonen.
Tänkte dock dela med mig av några barndomsminnen idag, några jag trots allt kommer ihåg. Några av de minnena som gör mig sådär lite varm i hjärtat.
Min mamma var en pysselmamma när jag var liten och hon hittade alltid på roliga saker man kunde göra. En dag överraskade hon och en annan mamma oss (jag, lillebror, andra mammans två barn) med att ha skapat en skattjakt. Vi fick en karta att följa, det fanns ledtrådar och slutligen en liten skatt att finna i slutet. Jag minns att vi tyckte det var fruktansvärt roligt och spännande... och extra kul just eftersom det kom så spontant.
Min pappa spenderade mycket tid ute i stallet med djuren och jag följde ofta med (hade till och en sån där blå bonnoverall i barnstorlek..hehe). Det mest spännande var dock när hästarna skulle föla och man kunde bli väckt mitt i natten av mina föräldrar som sa att "kom nu"... och så fick man ta på sig skor och jacka ovanpå pyjamasen och gå ut i mörkret och upp till stallet och se på när ett litet föl föddes. Ibland skålades det efteråt.
Att vara barn var så magiskt. Och även om man vet att många av ens minnen blivit lite ändrade med tiden, och att ens små barnögon kanske inte alltid uppfattade saker som de egentligen gick till, så spelar det ingen roll. För det är ens egna magiska minnen, och om det gick till exakt så som man minns är av mindre vikt.
